Hurra!

Det är dags att städa hemma. Det har det varit länge. Så länge att jag vid flera olika tillfällen sagt till vänner och kollegor att "jag måste skaffa städerska". Problemet är bara att jag måste plocka undan en del först. Det går liksom inte att städa ordentligt för grejerna som är i vägen. Och lite pinsamt är det ju att släppa in en städerska då, när hon på bara ett par sekunder - inte helt obefogat - kan dra slutsatsen att jag är en slusk.
"Men du kan ju skaffa en organisatör som hjälper dig att hålla ordning", säger en kollega i all välmening.
"Men då är ju jag som de rätt psykiskt sjuka personerna i 'Rent hus' eller 'Maniska samlare', de personerna som vägrar kasta något och har hela vardagsrummet fullt med konservburkar, porslinshästar och barnbikinis. De som måste gräva en gång för att kunna sätta sig i sin svulstiga fåtölj och kolla på tv samtidigt som de skräpar ner. Och jag vill kunna känna att jag inte är riktigt där ännu", säger jag, smått förnärmat. Lite för förnärmat för att det verkar trovärdigt, märker jag. 
Kollegor fnissar lite, och undrar hur långt ifrån de maniska samlarna jag egentligen är.
Inte så långt som man skulle kunna tro.
Siktar på att kunna släppa in en städerska i oktober.

/ Micke

Martin Ljung är död. Och jag, som på vissa sätt är mycket äldre än det står i passet, kan inte låta bli att tycka det är rätt sorgligt. Inte för att Martin Ljung egentligen betytt särskilt mycket för mig under min uppväxt. Knäppupp tillhörde inte riktigt lördagsunderhållningen på Grisslevägen.
Men när jag då och då glömmer bort att titta i passet och lyssnar på Lindemän, Lars Ekborg, Povel (som jag egentligen växte upp med att tycka var rätt fjantig) och denne Martin Ljung, märker jag att även om en hel del material har tappat lite udd såhär 30-40 år senare, så är väldigt mycket fortfarande väldigt roligt.
Och saker som jag tycker är roliga vill jag höra mer av, så det gör jag. Tills jag vet alldeles för mycket om personer som jag inte "borde" veta så mycket om.
Men å andra sidan, hur kan det vara fel att ha koll på historien, även om det är humorhistoria det handlar om?

Och när Filip och Fredrik värper ur sig att Hasse och Tages Lindemän är föråldrade, blir jag personligen förorättad.
Inte för att jag själv har någon del alls i det, utan bara för att jag själv, 2010, tycker att Lindeman är skitbra.
Men, tänker jag, jag som tydligen har glömt bort att titta i passet och tycker att det som var kul för 30-40, kanske 50-60 år sen, kanske inte är helt fel ute.
Fingal Olsson kanske fortfarande är rolig. Egentligen. Det kanske bara är så att monologen har dragits fram och tillbaka i 52 år, och att saker inte är så kul när både den som berättar och alla som lyssnar vet exakt hur nästa rad lyder.

Och så tänker jag: Jag kanske är precis så gammal som det står i passet.
Men om man bestämmer sig i förväg för vad som är roligt, kanske man är alldeles för enkelriktad. Om man å andra sidan förstår att uppskatta roliga saker, oavsett när de är producerade eller när de inträffar, kanske man lyckas behålla barnet och lekfullheten i sig för evigt.
Som Martin Ljung.

/ Micke

Ny serie, från och med i dag:
Rubrik jag ville sätta (men insåg att jag inte ville riskera jobbet för).
(Och som en annan parentes: en hel del nedryckare kan få hamna här också. Men nu är serien redan döpt.)
Del 1:
Karlsson kan missa derbyt - har ont i stjärten

Till artikeln om AIK:s back som kan missa en match på grund av en skada i sätesmuskeln.

/ Micke

Så vi ska på ett bröllop. Och var hittar man bättre inspiration till tal, presenter och roliga spex än på Hurrabloggen? Särskilt Jonathans inlägg har visat sig väldigt matnyttiga.
Men nu är han lite upptagen med annat, så hans inlägg kommer att komma något mer sporadiskt än innan.
Men här är en bild på Jonathan, om ni har glömt bort honom.



/ Micke

Citat från Jan, pressfotograf i 40 år, om en hockeyspelares komihåg:
"Det är klart han har minnesförlust. Det ser man ju på honom att han sitter och inte minns."


/ Micke

Det är ju inte så att det stormar in blogginlägg här. Lite drygt ett år sen sist, det kan man inte kalla översvallande direkt. Men nu finns ju så många andra sätt att uttrycka sig. Som Twitter, Facebook och romaner.
Och nej, succekollektivet är ju inte så mycket ett kollektiv längre.
Och så har vi ju riktiga jobb, där vi måste skriva nöjestexter, sporttexter och pressmeddelanden. För att inte tala om alla mejl.
Men vafan, nånstans däremellan ska man väl lyckas skriva lite blogg också. Om det bara hände nåt intressant.
Men för er som fortfarande har Hurra i era RSS-flöden, ta det här som ett löfte. Hurrabloggen är inte död. Den tog bara tjänstledigt ett tag.

Nu börjar det. Igen.

Och som man gör nuförtiden:
Här är dagens låt.


Edit: Apropå ingenting, visade sig det här vara det 900:e inlägget på Hurra.
Men jag sätter inga mål för när det tusende kommer.


/ Micke

/ Micke

En sån dag.

Jag hade satt upp ganska höga mål: Att tvätta innan jag gick till jobbet. (Sista rena kallingarna, det fanns bara två utvägar: att tvätta i handfatet eller att tvinga sig upp flera timmar innan jag börjar jobba. Och jag tvättar inte i handfatet längre, det är en princip (som jag inte håller så hårt på) jag har.)
Man kunde ju ge sig fan på att man skulle träffa på en sån där. En pensionärsidiot. Med sina små hundidioter vid sin sida. Eller snarare vid min sida, eftersom de verkade väldigt intresserade av att hjälpa till att tvätta. Nej tack, sa jag, trots att jag inte har hundallergi.
När jag tvättat klart passade jag på att göra ett par ärenden eftersom jag ändå gått upp så sjukt tidigt som kvart i elva. Jag trodde, i min enfald, att det räckte med att jag träffat tantidioten.

Icke så.

Redan när jag klev ur hissen var hon där. Hissidioten som inte förstod att det var enklare för henne att ta sig in om jag först tog mig ut. En parkeringsidiot hade ställt sin bil utanför porten. Dagisidioterna i en lång kö av gula västar när jag skulle mina hundra meter till bussen.

Sen kan man väl säga att det rullade på rätt bra. Bussidioter som inte fattar att jag inte vill prata med dem, tunnelbaneidioter som erbjuder mig en härlig vy över deras armhåla, butiksidioter som ställer sina stora jävla vagnar tvärs över den smala gången, såna här små: barnidioter som springer och har ner glödlampor från hyllorna, deras idioter till mammor som inte har nån pli på ungarna, gubbidioter som inte befattar sig med kontanter i högre valörer än femkronor, kassapersonalidioter som hellre inventerar affären än försöker göra nåt åt kön som växer.

Sen lyckades jag ta mig till jobbet.
Läsaridioter som mejlar, tipsaridioter som ringer och en hel massa idioter ute i den stora världen.

Och så slutade arbetsdagen med de största idioterna av de alla: Idolfansidioterna.

Och så fick jag styra en taxichaufförsidiot rätt, så jag åtminstone kom hem.
Jag undrar så vad morgondagen har att erbjuda.

/ Micke

Funderar på att skaffa hund.

http://www.noob.us/entertainment/this-dog-is-clearly-defective/


/ Micke

Drömde om trisslotter i natt. När jag dagdrömmer, handlar det om att jag blir rik på enklast möjliga sätt.
När jag nattdrömmer, skrapar jag trisslotter. Och visst vann jag. 75 spänn.
Inte ens i mina drömmar kan jag bli miljonär.


/ Micke

Åkte tunnelbana hem. Ett par killar, nånstans runt 18-19, satt och fyllesnackade lite bredvid. De pratade om coola filmer. Lät ungefär såhär:

- Har du sett Spaceballs?
- Låter bekant...
- Roligaste filmen nånsin! Det är en parodi på Star Wars. Så jävla kul!
- Har du sett Beverly Hills Ninja då? Jag sket på mig av skratt när jag såg den.
- Spaceballs är lite som Hot Shots.
- Kung fu panda är inspirerad av Beverly Hills Ninja. Så jävla bra film!

Skönt att jag fortfarande har koll på vad ungdomarna gillar.


/ Micke

Idag har jag:

Köpt en platta folköl på 7-11.

Druckit upp en relativt stor del av plattan. Med folköl, alltså.

Funderat över hur stor del av min kropp som ska täckas med nålstick. 

Som vanligt svurit över rätt många idioter på vägen till och från tunnelbanan. 
Varit en av idioterna på tunnelbanan. 

Som vanligt svurit över SJ:s idioti.

Släpat en ganska tung väska över hela stan.

Förstått att lockelsen med fransyskan var Paris. 

Hjälpt en liten flicka med ett av livets stora problem. 
Spelat bort en mindre del av förmögenheten på In between. 
Blivit friad till. 
Tackat nej till ett frieri. 

Druckit upp en mindre del av förmögenheten på öl. 

Blivit misstagen för en byggjobbare.

Lite grann ångrat att jag tackade nej till frieriet. 

Pratat handboll istället för att äta tjockkorv. 

Försökt styra upp nästa resa till metropoler man måste se. 

Vunnit en smärre förmögenhet på poker. 

En relativt vanlig dag, alltså. 

 

/ Micke

Det gamla succébandet (nåja) Weezer har släppt en ny video. Hur kul som helst för dem som har hängt lite på Youtube.





Här får ni lite hjälp på traven för att uppdatera era kunskaper i nutidshistoria:
Funtwo: http://www.youtube.com/watch?v=2xjJXT0C0X4
Star Wars Kid: http://www.youtube.com/watch?v=HPPj6viIBmU
Dramatic Look: http://www.youtube.com/watch?v=y8Kyi0WNg40
Afro Ninja: http://www.youtube.com/watch?v=auY6Uv7hLSA
Diet Pepsi + Mentos: http://www.youtube.com/watch?v=x0fCLjQuzTA
Catch Glasses: http://www.youtube.com/watch?v=-prfAENSh2k
G.I. Joe: http://www.youtube.com/watch?v=GJ-ckU_D1fg
T-shirt-killen: http://www.youtube.com/watch?v=r6tlw-oPDBM
Chris Crocker: http://www.youtube.com/watch?v=kHmvkRoEowc
All your base are belong to us: http://www.youtube.com/watch?v=h4AuN6pN1kY
Miss Teen USA: http://www.youtube.com/watch?v=lj3iNxZ8Dww
Ryan vs Dorkman: http://www.youtube.com/watch?v=8NE5elL30w4
Numa Numa Guy: http://www.youtube.com/watch?v=60og9gwKh1o
Evolution of dance: http://www.youtube.com/watch?v=dMH0bHeiRNg
Tay Zonday: http://www.youtube.com/watch?v=EwTZ2xpQwpA
K-Fed: http://www.youtube.com/watch?v=TxXLp-2J3wI
Daft Hands: http://www.youtube.com/watch?v=K2cYWfq--Nw
Daft Bodies: http://www.youtube.com/watch?v=lLYD_-A_X5E
Best sex ever: http://www.youtube.com/watch?v=embdtwW-sSE
Free hugs campaign: http://www.youtube.com/watch?v=vr3x_RRJdd4
Shoes: http://www.youtube.com/watch?v=wCF3ywukQYA
Donald Duck and King Kong: http://www.youtube.com/watch?v=Nz2ADowyy1I
Dancing banana: http://www.youtube.com/watch?v=q4u9uWZ-OoA
Will it blend: http://www.youtube.com/watch?v=qg1ckCkm8YI
Charlie the Unicorn: http://www.youtube.com/watch?v=Q5im0Ssyyus
Sneezing Panda: http://www.youtube.com/watch?v=FzRH3iTQPrk
Peanut Butter Jelly time: http://www.youtube.com/watch?v=s8MDNFaGfT4

Och den här får ni som bonus: http://www.youtube.com/watch?v=1m8tXOYYeqM

/ Micke

Och jag har just upptäckt att alla gamla nyckelord har försvunnit från bloggen. En sån tragedi. Jag saknar särskilt "aralandfinsktellersvenskt"

Jag satt och kikade på Debatt häromveckan. Stina Dabrowskis avskedsföreställning, där det bland annat debatterades om hur dåligt just den debattformen fungerat. Svd:s Maria Abrahamsson var med i den debatten, och jag undrar om hon inte tar sig själv på lite för stort allvar. Hennes rätt att kasta skit på andra ska tydligen vara oinskränkt, medan hon själv avbryter precis när det passar henne.

Skitsamma, det var bara ett sidospår, som tydligen hade gjort större intryck på mig än jag själv trodde. (Hon är Satan, som en reporter på redaktionen uttryckte det.)

Blondinbella var där också. Och Ebba von Sydow. De är ju hyggligt framgångsrika inom sitt område, och skriver på några av Sveriges största bloggar. Kul för dem. De skriver rätt mycket om smink och shopping, och det funkar uppenbarligen skapligt. Blondinbella (som för övrigt skickade en för ändamålet relativt opassande bild till mig en gång) har en miljon besökare i veckan eller nåt. Skitmånga är det i alla fall. Just det har jag egentligen ingen åsikt om. Det är väl roligt för en 17-årig tjej som inte kan låta bli att shoppa upp tiotusentals kronor i veckan, typ. (Oj, jag hade visst en åsikt ändå. )

Men så var det en snubbe där också. Tobias Persson hette han. Han var mycket mer avundsjuk än jag. Han verkade till och med skitförbannad på Blondinbella. Men det verkade inte som att han var förbannad för att det var så stört mycket folk som kollade in hennes blogg, utan mer för att hon inte tog sitt ansvar.

Hans åsikt, nermald till ett par meningar i Hurra-Mickes kvarn:
Om man har en så sjukt stor blogg, så ska man inte fortsätta skriva om det som har gjort den sjukt stora bloggen så sjukt stor. Då måste man ta sitt ansvar som folkbildare och se till att skriva nåt som faktiskt har en existensiell betydelse. Man måste använda det utrymmet man har fått till att göra nytta för världen, och inte fortsätta skriva om den helt sjuuukt snygga toppen man hittade på rea. Man ska skriva om global uppvärmning eller nåt annat skitstort samhällsproblem.
Men jag fattar inte varför han tyckte att man skulle ge upp spåret som gjort en så framgångsrik. Men han är komiker, så han kanske bara skojade.
Framför allt förstod jag inte riktigt varför han tyckte att en 17-årig tjej som efter fem dar misslyckats med att klara sin shoppinggräns på 1000 spänn i månaden ska vara en lämplig person för detta uppdrag.
Men det är ju jag.
Och här på Hurra-bloggen behöver ni inte oroa er över nån folkbildning.

/ Micke

Jimmy Kimmel är en amerikansk komiker och talk show-värd. Han jobbade lite med Comedy Central. Den beskrivningen får räcka. Ni behöver egentligen inte veta särskilt mycket om varken honom eller Sarah Silverman, som han är tillsammans med. Hon är komiker och skådis som var på Saturday Night Live, bland annat. Här är hon gäst i sin pojkväns show och har nåt att berätta:




Jimmy tog det som en man. Han hämnades.




Det är den blogg-uppdateringen ni får just nu. Ni ska vara nöjda med det.

/ Micke

Och så har vi fått reklam på sidan igen. Mera stålar till Hurra.