Om Sture och hans fru
Ok, jag tog en sväng neråt Nyköping. På vägen neråt, i en sån där ny och fräsch dubbeldäckare som ser rätt grå och trist ut på utsidan, men förstås är jäkligt fin på insidan, ny som den är (men det hjälper ju inte, det luktar fortfarande bajs i Skutskär) stannar vi vid Arlanda. Där stiger ett äldre par på tåget. Hon ser ut som Margareta Winberg. Jag vet inte vem han ser ut som, men han har utstrålning som en planka. Och har nog ungefär lika mycket egen vilja. Det är uppenbart att det är hustrun som styr och ställer i det förhållandet. Hon tar reda på vilka platser de har och lyckas med enkla medel få fram en dominoeffekt där sex personer får flytta sig.
Mannen, som typiskt nog verkar heta Sture, har inget annat att göra än att rätta sig i ledet. Allt han har att säga är ”jaha”.
När hans fru säger åt honom var han ska sitta:
”Jaha”.
När hans fru påpekar att hans alldeles för stora väska är alldeles för stor för att lägga på hyllan ovanför sätet:
”Jaha”.
När hans fru påpekar det uppenbara i att hans ryggsäck sitter på hans rygg och både är i vägen och kan skada folk när han vänder sig om för häftigt (även om jag finner det otroligt att Sture över huvud taget har förmågan att vända sig så häftigt att det kan skada någon):
”Jaha”.
När hans fru, vid stoppet på Stockholms central, säger att det blev ledigt på sätet bredvid henne och att han ska komma och sätta sig där:
”Jaha”.
När en ung man, vid stoppet på Stockholms central, säger att Sture sitter på hans plats, men det är okej, han kan sätta sig någon annanstans:
”Jaha”.
När hans fru säger till Sture att han visst ska flytta sig, så den unge mannen får sitta på rätt plats:
”Jaha”.
De verkade ha ett lyckligt äktenskap.
/ Micke
Mannen, som typiskt nog verkar heta Sture, har inget annat att göra än att rätta sig i ledet. Allt han har att säga är ”jaha”.
När hans fru säger åt honom var han ska sitta:
”Jaha”.
När hans fru påpekar att hans alldeles för stora väska är alldeles för stor för att lägga på hyllan ovanför sätet:
”Jaha”.
När hans fru påpekar det uppenbara i att hans ryggsäck sitter på hans rygg och både är i vägen och kan skada folk när han vänder sig om för häftigt (även om jag finner det otroligt att Sture över huvud taget har förmågan att vända sig så häftigt att det kan skada någon):
”Jaha”.
När hans fru, vid stoppet på Stockholms central, säger att det blev ledigt på sätet bredvid henne och att han ska komma och sätta sig där:
”Jaha”.
När en ung man, vid stoppet på Stockholms central, säger att Sture sitter på hans plats, men det är okej, han kan sätta sig någon annanstans:
”Jaha”.
När hans fru säger till Sture att han visst ska flytta sig, så den unge mannen får sitta på rätt plats:
”Jaha”.
De verkade ha ett lyckligt äktenskap.
/ Micke
Kommentarer
Postat av: Joel
Jaha
Trackback