Åk taxi, för i helvete, i resten av ditt liv.
Jag åkte taxi från jobbet. Det berodde mest på att jag var lat och ville komma hem fort. Det gick ju naturligtvis helt åt helvete. Jag borde givetvis ha hoppat ur taxin när chauffören stannade efter 20 meter och började klicka på sin maskin. Sin GPS.
Om inte då, borde jag ha hoppat ur när han sa: "Min GPS säger att jag ska åka åt det här hållet", med ett tonfall som visade att han var både stolt och imponerad över att hans taxibil var utrustad med såna fantastiska finesser samtidigt som det avslöjade att han inte var alldeles van vid att köra taxi. Och inte att tyda sin GPS heller. Det märktes, med all önskvärd tydlighet, när han gjorde en rallyrattning för att hinna svänga in på rätt väg. Då borde jag också ha hoppat av.
Men det blev värre än så.
Hans GPS sa nämligen inte till honom att vägen var avstängd.
Vägens avstängdhet gjorde att hans GPS fick jobba ännu hårdare (har man maskiner som kan tänka åt en, så ska de få göra det), och berätta för honom att han skulle köra andra vägen.
Jag är rätt säker på att vi åkte i fel riktning på tre enkelriktade gator. Men jag hade ingen lust att säga nåt, för då hade GPS:en fått jobba igen. Och jag ville komma hem.
Det gjorde i sin tur att taxametern, som inte brydde sig det minsta om vad GPS:en sa, stod på 112 kronor när vi passerade platsen för färdens början.
Att stänga av taxametern var inte att tänka på. Att däremot tala om att "hehe, det blev tre kilometer längre" var däremot jävligt aktuellt.
Och det där fortsatte. "Nu är det 3,2 kilometer kvar står det på min GPS".
Tack så jävla mycket.
/ Micke
Om inte då, borde jag ha hoppat ur när han sa: "Min GPS säger att jag ska åka åt det här hållet", med ett tonfall som visade att han var både stolt och imponerad över att hans taxibil var utrustad med såna fantastiska finesser samtidigt som det avslöjade att han inte var alldeles van vid att köra taxi. Och inte att tyda sin GPS heller. Det märktes, med all önskvärd tydlighet, när han gjorde en rallyrattning för att hinna svänga in på rätt väg. Då borde jag också ha hoppat av.
Men det blev värre än så.
Hans GPS sa nämligen inte till honom att vägen var avstängd.
Vägens avstängdhet gjorde att hans GPS fick jobba ännu hårdare (har man maskiner som kan tänka åt en, så ska de få göra det), och berätta för honom att han skulle köra andra vägen.
Jag är rätt säker på att vi åkte i fel riktning på tre enkelriktade gator. Men jag hade ingen lust att säga nåt, för då hade GPS:en fått jobba igen. Och jag ville komma hem.
Det gjorde i sin tur att taxametern, som inte brydde sig det minsta om vad GPS:en sa, stod på 112 kronor när vi passerade platsen för färdens början.
Att stänga av taxametern var inte att tänka på. Att däremot tala om att "hehe, det blev tre kilometer längre" var däremot jävligt aktuellt.
Och det där fortsatte. "Nu är det 3,2 kilometer kvar står det på min GPS".
Tack så jävla mycket.
/ Micke
Kommentarer
Postat av: Kött
Gör som jag: flytta in till mitten av stan.
Trackback