Want that one

På kvällens Magic Numbers-konsert i Camden upptäckte jag en bekant doft.
Senare identifierade jag denna till en av de mer populära luktisarna, som var så det nya svarta 1983.
Doften var en av de man ogärna bytte bort och av det mer oidentifierbart kemikaliska slaget. Inte Jenka-varianten och inte heller någon av de svarta mystiska.
Skönt att det här gick att lösa så snabbt.

Självklart berättar jag enbart detta för att belysa kvällens begivenhet.
För hur ofta har BBC premiär för sin fantastiska satsning
Electric Proms?
Hur ofta drar Magic Numbers upp en dyr strängseptett på scen?



Ja, och så spelade Paul Weller också. Det var, med undantag av några Jam-bitar, lite som att uppleva en blandning av Gary Moore och väldigt dyr after ski.
Sånt är alltid jobbigt.

”I går då?” hör jag många ropa, nästan obehagligt påträngande.
Jo, kollade fantastisk föreställning av Little Britain live vars absoluta höjdpunkt inträffade då en homofobisk man ur publiken förnedrades på scen genom att bland annat få sina kalsonger neddragna till knäna.

Want that one.
Don’t like it. 


/Jocke


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback