Hurra!

Det är dags att städa hemma. Det har det varit länge. Så länge att jag vid flera olika tillfällen sagt till vänner och kollegor att "jag måste skaffa städerska". Problemet är bara att jag måste plocka undan en del först. Det går liksom inte att städa ordentligt för grejerna som är i vägen. Och lite pinsamt är det ju att släppa in en städerska då, när hon på bara ett par sekunder - inte helt obefogat - kan dra slutsatsen att jag är en slusk.
"Men du kan ju skaffa en organisatör som hjälper dig att hålla ordning", säger en kollega i all välmening.
"Men då är ju jag som de rätt psykiskt sjuka personerna i 'Rent hus' eller 'Maniska samlare', de personerna som vägrar kasta något och har hela vardagsrummet fullt med konservburkar, porslinshästar och barnbikinis. De som måste gräva en gång för att kunna sätta sig i sin svulstiga fåtölj och kolla på tv samtidigt som de skräpar ner. Och jag vill kunna känna att jag inte är riktigt där ännu", säger jag, smått förnärmat. Lite för förnärmat för att det verkar trovärdigt, märker jag. 
Kollegor fnissar lite, och undrar hur långt ifrån de maniska samlarna jag egentligen är.
Inte så långt som man skulle kunna tro.
Siktar på att kunna släppa in en städerska i oktober.

/ Micke