Språkklådan, vecka 11.
1. "Sedan när blev du expert?"
Hör ni inte hur dumt det låter? Det är som att säga: "Den där Torsten Flinck verkar vara en riktig svärmorsdröm." Det är fel, helt enkelt.
Man får välja. Antingen säger man: "Sedan när ÄR du expert?" eller så säger man "NÄR BLEV du expert?"
Inte båda. Alla borde inse det.
2. "Hur smart är det på en skala?"
Jag är inte så bra på matte, men jag vet att skalor kan vara helt olika stora. Om svaret blev "fem", kan det både betyda "hur smart som helst" (om skalan går från ett till fem) och "inte ens i närheten av smart" (om skalan går från ett till sex tusen).
Rätt uttryck: "Hur smart är det på en skala från ett till tio?"
Och om man tycker att det blir för långt och krångligt att säga, VARFÖR SKA NI DÅ PETA IN "PÅ EN SKALA" FRÅN FÖRSTA BÖRJAN? (oj, caps lock. Men det passar rätt bra där, så jag ändrar inte.)
"Hur smart är det?" räcker alldeles utmärkt. Då kan man dessutom svara på frågan, med exempelvis: "Inte smart alls, om jag ska vara ärlig. Det var riktigt jävla skitdumt nu när jag tänker efter." Eller: "Jag tycker att det var rätt klipskt, faktiskt."
Alla borde inse det.
3. "Vi höres" eller "vi synes".
Varför ska ni peta in ett extra "e" i de orden? Det är ju fullständigt onödigt. "Vi hörs" och "vi syns" är två helt funktionella uttryck. Och innan det är nån språkvetarexpert som ska komma och påpeka att "höres" och "synes" ursprungligen är de rätta pluralformerna för just de uttrycken, bara att den där lilla vokalen fallit bort i språket: Förr i tiden tilltalade man varandra med titel också.
"Det var sannerligen en ynnest att få råka på Grosshandlaren. Jag är övertygad om att våra vägar åter kommer att mötas och i mitt synfält kommer då Grosshandlarens kropp att passera liksom min ringa uppenbarelse, åtminstone för ett ögonblick, kommer att skymta till för Grosshandlaren."
Larvigt, eller hur?
Att det var rätt en gång i tiden, betyder inte det att det är rätt nu.
Alltså: "Vi hörs" och "Vi syns". Alternativt "vi ses".
Alla borde inse det.
Det var allt för den här veckans Språkklåda.
Om ni undrar hur jag uttrycker mig i stället för ovanstående eksemframkallande ordval:
1. Du fattar ju inget.
2. Idiot.
3. Heppåre.
/ Micke
"... två helt funktionella uttryck."
Funktionibla, heter det. Faktiskt.
"... två helt funktionella uttryck."
Funktionibla, heter det. Faktiskt.
Var det månne Landsfiskalen som språkade med Grosshandlaren?
Grosshandlarn: Funktionibla. Hm. Kliar det i kroppen hos dig?
Jensa: Nej nej. Det var länsman.
Du har ju för lite att göra på jobbet tydligen. Vi höres.
Robinson-Rolle: Ibland är jag ledig också.
"Vi höres" och "Vi synes" är ett uttryck som visst är mycket användbart, åtminstone vid ett tillfälle. Det är då man träffar gamla klasskamrater från gymnasiet som man egentligen alltid bara önskat dö. Så ses man på stan så där. Jamen vad gör du nu för tiden då. Å, se på fan. Jaså. Jorå. Haru hört nåt från de andra då? Näheja. Nämen du får ha det så bra. Vi kanske ses. Jo världen är ju liten (för jävla liten tack så mycket). Vi synes. Du ser! WHOPPAAAH! kan man tänka då. Jag fick den jäveln liksom. För ingen säger "Vi synes" till någon man tycker om.
Att överhuvudtaget påpeka att man "syns" tycker jag är onödig information.
ALLA syns.
Alltid.