Rubrik – uteblir
1. Festerna i min röda lägenhet på Ode Balten. Speciellt den då jag försökte montera ned min egen stereo för att ta med till nöjespalatset L.A med det fortfarande hållbara argumentet att ”de spelar så dålig musik där borta”.
2. Ormkuben, inte den där feta utan den smala blåvita som kom först.
3. Elliott Smith.
4. Att jag inte är ett jävla uns intresserad av vad som just nu händer i rymden.
5. Läskedrycken Blackorange.
6. Tiden då jag inte var rastlös redan innan jag vaknat.
7. Kvällen då Mats, utanför biblioteket i Kristinehamn, försökte få tre 17-åriga tjejer att peka ut vägen till Lilla Monaco (ett mediokert öltältsjippo två kvarter bort) på en ur telefonkatalog utriven karta över Värmland.
8. Den fullständiga Hurrakollektivdekadensen i Nacksta
9. Den där euforiska känslan som förr infann sig omedelbart när man klev in i kvalitetsskivbutiker som Pet Sounds, men som nu är svår att få över huvud taget.
10. Någon som helst förståelse för den sorgligt utbredda taco-epedemin.
11. Utbildningen i Hultsfred som jag aldrig gick och den där sex meter långa träbåten i Dalarna som jag aldrig köpte. Trots att den var ett fynd för 6 000 kronor och att B20-motor ingick (dock spricka i kyllimpan).
12. Rundpingisen/”Bagen”-kvällarna/Yngve på fritidsgården Moxie.
13. Bengt Öste.
/Jocke
Jag och Z ska hjälpa dig med punkt 10. Punkt 1 saknar jag med. Kan man inte göra nya listor? Eller är det nu man ska vara bitter resten av livet?
Punkt 7 var för jävla kul ändå haha..
-Flickor säger "Men det är ju rakt ner där juuuu!" (står vid bibblan)
- Vi säger "Äh, vi tar taxi"
- Mats kollar kartan över värmland "Är det här någonstans"och viftar över hagfors.
- Flickorna nu mer frustrerade " Men! Går rakt ner där så ser ni ju!!
- Flickor ger upp och dumförklarar oss.
Vi nöjda.
du låter ap-gammal. det är lite charmigt. och lite sorgligt.
Fan för dig. Nu blev jag tårögd också...Bengt Öste...det riktigt högg i hjärtat.
Han sitter däruppe någonstans Bengt med ett metspö, sin pipa och gammelgäddan bredvid sig!
Lång -->
Först:
Vi: "Men, kanske bäst att ta taxi ändå?"
Flickor, uppgivet: "Ja, gör det ni ..."
Monika -->
Jag är ju apgammal. Klart det är sorgligt.
Jensa -->
Ja fan vilken kung. Pondusnyhetsförmedling ena dagen, pipflugfiske andra.
Bengt Öste, det var en riktig karl. För öfvright väldigt lik min morfar. Förutom att morfar var skallig och skodde hästar for a living.
Vad hände med Veges löfte i föregående Hurra-inlägg?
jag håller helt med om nummer 3, 6 och 10. själv saknar jag: snö, Jeff Buckley, GB-glassen Snack, Ingemar Stenmark, Sex and the City, Bobbis-hamburgare, Donkey Kong-spel och tiden innan stuprörsjeans av någon outgrundlig anledning blev populära igen.
Att Snack förvann är fullständigt obegripligt.
När startar namninsamlingen?
Kung var ordet!!!
Snack.. Var det den med jordnötter på? I så fall saknar jag med den..mycket.
Alex: Bobbis? Gå o lägg dig. Bobbis var ju mer en fritidsgård än en hamburgarmeny hehe. Du måste varit typ 12 när bobbis regerade?
Bengt Öste men båten sjänk ändå..
Taco mä.
Snack - nötter, choklad, mashmallows och grejer har jag för mig. Jag var i och för sig inte så stor på den tiden...
För övrigt var jag på min första dejt på Bobbis. Jag var nio år. Kanske tio. Och han hette Björn. Jag tog lilla menyn. 25 spänn. Råvärt.
Själv saknar jag GB-glassarna V5, Flirt och Kid. 1972 var ett härligt år. Glassarna kostade i nämnd ordning 1:-, 1:- och 50 öre. Platt-TV var ultra-sience fiction, Arne weise var 42 år, det snöade på vintern och alla var hur lyckliga som helst.
"1972 var ett härligt år."
Är helt med dig där Leif.