Hurra!

Det kunde man ju ge sig fan på.

Körde ju som ni vet Majken akut till akuten häromdan. Han har ju en slags hjärnrelaterad åkomma som vi ännu inte vet hur den åsamkats. Kan vara spritbrist. Kan vara elektrisk allergi. Och det kan vara nån slags herpes.
Men. Han är bättre nu. Troligtvis mest för att han tuggar starka piller som lurar hans hjärna.
På fredag tar han dock paus från medicineringen till förmån för inflyttningsfesten. Man kan nämligen inte både dricka sprit och äta stark medicin. Man måste prioritera.

Men det var inte det jag ville berätta. På akuten hamnade vi förstås i ett inferno av bacillungar. De blir ju alltid sjuka de små liven.  Och jag hamnade så klart bredvid den värste av dem alla. Ett riktigt otäckt och sjukt barn som plötsligt utan förvarning spydde rakt ut i väntrummiljön.

Jaja, det var jättesynd om honom. Men vad hjälper det. Nu har jag drabbats av ett slags virus som gjort mig helt paralyserad här i kollektivet. Jag är helt enkelt i ett tillstånd way beyond svårartad mens. Orkar knappt diska liksom.

Och allt är den där jävla ungens fel.



/Jocke

Nu när det snart är december (i morgon, faktiskt) blir det rätt kallt. Då kan det vara skönt att ha en hatt eller mössa som hjälper till att hålla värmen. Men vilken huvudbonad ska man välja?
Precis som förut, är det Hurra! ni ska vända er till. Vi har koll.

Helt i enlighet med Hurras jeansguide, kommer här höstens första hattguide. Håll till godo!

                                                                               
En klassisk hatt i tjockt tyg.                                                   
För biokvällar och lösaktiga förbindelser.                                   

Mjuk hatt med hårt yttre. 
Passar utmärkt för att utmärka sig.
                                                                               
Gul påskhatt för alla högtider.                                                  
Ger fin färg för vardagen.                                                          

Ungdomlig hatt. Sitter som en keps.
Passar barn och väldigt gamla tonåringar.
                                                                              
Fiskehatten Braxen.                                                                   
Finns på alla välsorterade bensinmackar.                            

Tajt hatt i mörk modell. Exakt replika
av huvudbonad som ingår i Postverkets uniform.
                                                                               
Luftig hatt med praktiskt handtag.                                           
Vanlig modell som säljs i livsmedelsbutiker.                        

Lamphatt för ljushuvuden.
Designad av Linda Lampenius.
                                                                                                                                  
Gangstermodell med döskallar som kan                                             
användas vid mindre trevliga sammankomster.                   

Platt hatt i tunn modell.
För den som vill spela svårfångad.
                                                                              
Lite längre hatt med mönster i grälla färger.                          
För den som inte vill rusa hals över huvud.                          

Svart, syndig hatt i Lolitamodell.
Med doft av ungdomlig erotik.

                                                                              
Erotikröd hängande modell.                                                             
Kan uppfattas politisk i vissa grupper.                                   

Lite stiligare hatt. Lämplig för anställnings- 
intervjuer, bröllop och finska firmafester.


Givetvis premieras den som dyker upp på inflyttningsfesten i någon av ovanstående huvudbonader.



/ Hurra

Postat av: Kukendrar
Du menar antagligen "finsk brytning". Och det heter "finlandssvenska" eller "finsk brytning" beroende på vilket som är hans modersmål.

Hej Kukendrar!

Tack för ditt påpekande gällande det här inlägget. Även om det så klart är en felaktig tillrättavisning.

Det är ju som du förstår inte själva landet Finland som pratar finska utan de som bor i landet. Följaktligen,
så kallad finsk svenska är den svenska som finländare talar.

När det gäller begreppet finsk grammatik så åsyftas de regler som  finländarna använder för att tala så kallad finsk svenska. Det kan, som Jonte skriver, till exempel vara det populära sättet att dra på stavelser. Som i exemplet: "jag veeeet inte".

Här kan du jämföra med den norrländska grammatiken som ofta förespråkar att göra tvärt om. Till exempel genom att hugga av sista vokalen i verbet. Exempel: "Det är underbart att korriger" eller  "Nu måst vi ät".

Har du frågor kring den norrländska grammatiken kan du ta kontakt med vår expert Kott som finns på denna adress.



/Jocke

Hej Hurra!

Jag skulle vilja ha ett formulär för att ansöka om smeknamn hos Hurra.
Jag mår så dåligt av mitt nuvarande. Snälla Hurra, hjälp mig! Jag vet inte
hur jag ska stå ut längre.

Med Vänliga Hälsningar,
ABC-Andrea

Hej ABC-Andrea!

Nu har vi noga och med stöd av vetenskapliga rapporter gått igenom dina svar från formuläret du fick skickat för knappt ett dygn sedan.
Det mest tydliga i dina svar är ditt intresse för skog och mark. Du berättar bland annat om en koja du och din vän byggt som liten. Förmodligen bland tall och gran.

Det här är något vi tagit fasta på. Ditt nya smeknamn är därför Grandrea.
Grattis! Med det hoppas vi på Hurra att du kommer att känna dig gladare i framtiden, nästan upprymd.


Smeknamnstjänsten har blivit oerhört populär. Det betyder inte att vi inte hinner med fler som gärna vill få ett Hurra-smeknamn. Instruktioner finner du här.
Det är underbart med korrigering!



/Hurra

Jag ringde inte till vårdcentralen imorse. Det behövdes inte, eftersom The artist formerly known as Pretto-Frida och Hurra-Jocke mer eller mindre tvingade mig att åka till sjukan igår. Där fick vi sitta och vänta en stund. Ungefär två timmar. Säger ingenting om det, eftersom de som gick före med största sannolikhet var sjukare än jag.
Men det var ju rätt tråkigt.
Sen fick jag komma till farbror doktorn. Farbror och farbror, förresten. Han kan inte ha varit många år äldre än jag. Doktorn kollade en massa grejer, och jag fick utföra "fåniga neurologiska tester" (doktorns uttryck) som att blunda och nudda näsan med fingertoppen. Ni vet, som de gör i amerikanska filmer när fulla människor blir stoppade av polisen. Han hittade inget fel. Förutom att jag hade lite högt blodtryck.
Så han skrev ut De lite starkare värktabletterna åt mig, som jag har knaprat idag.

Jag har sovit rätt mycket idag, men jag har fortfarande ont i huvet. Och det vore rätt skönt om det försvann.
Nån som har en huskur? Jag är beredd att prova nästan allt.



/ Micke

Nu, när vi har kommit i ordning i Hurra-kollektivet, är det dags för Den lite bättre inflyttningsfesten. Efter att vi bott ihop i knappt tre månader ställer vi till med stor baluns. Risken finns att vi har städat tills dess också.
Festen kommer att äga rum på fredag från kl 19 och framåt. Ni vet var vi bor.
Det kan bli öl, det kan bli musik, det kan bli chips, det kan bli dans och glada grabbar. Och tjejer. Det kan bli den bästa festen sen sist.
Dresscode: Kom röd. Ta gärna med inflyttningsjulklappar.

/ Hurra

"Kolla, dom måste vara finnar... Nej, dom är ju lesbiska!"
/ Snillen spekulerar på Centralstationen i Stockholm



/ Jonte

Kom precis tillbaka till Sundsvall efter en romantiksk weekend med Amy Diamond. (mmm...barn...)
Venedig, gondoler, vin (saft) och god mat. Trevligt.
Problemet var bara att det inte blev så sena kvällar och dessutom mycket tecknat.

I vanligt ordning är allt ovanstående naturligtvis lögn, förutom att jag nu är tillbaka i Sundsvall.
Och fy faan va kallt det har blivit!!

Hur lever ni? Eller snarare, varför lever ni!? Här??
Okej om pizzorna hade varit bra, men inte ens det lyckas stan med!

Mållös. Typ.

Härligt att vara tillbaka.



/ Jonte

Många hurrav sig och vill att vi i Hurra förärar dem med ett läckert smeknamn.
Klart att vi kan, säger vi.
Om du är en av dem som saknar ett Hurra-tillverkat smeknamn, läs noga nu.

Skicka ett mejl till [email protected], så får du snart tillbaka ett formulär. Det fyller du i, så samvetsgrant det bara går, och skickar tillbaka till oss. Inom ett dygn har du fått ett Hurra-tillverkat smeknamn!
Enkelt, va?

Skicka på bara. Adressen igen: [email protected]

Tjänsten är tillfälligt nedlagd på grund av överbelastning.



/ Micke

Ja, så jag ringde till vårdcentralen för att boka en tid för att undersöka vad huvudvärken från helvetet berodde på. Det gick sådär.

Först ringde jag till vårdcentralen där jag bor, eftersom jag naivt nog trodde att jag också var listad där. Efter att ha suttit i telefonkö 20 minuter fick jag äntligen prata med en sjuksköterska. Som berättade för mig om min naivitet. Jag var naturligtvis listad på en helt annan vårdcentral, eftersom jag bodde i en annan stadsdel förut. Att jag inte hade besökt någon vårdcentral hade inget som helst med saken att göra.
Det blev till att ringa till den andra vårdcentralen. Ni som har testat, vet hur det funkar. Man lyckas inte alltid hamna i den så åtråvärda telefonkön. Ibland får man helt enkelt en upptagetton i örat. Det betyder att man måste ringa igen. Och igen. Och igen. Tills man slutligen får höra de vackra orden: "Det är många som ringer just nu. Du behåller din plats i kön."
Tack snälla, för att jag inte blir av med min plats i kön när jag sitter och väntar.

Efter att ha hört de vackra orden upprepas 36 gånger, fick jag äntligen höra en ljuv röst som först försökte få mig att ringa till den vårdcentral som jag rimligen borde tillhöra, eftersom jag bor bara ett par hundra meter ifrån den. På nåt sätt lyckades jag förklara för den ljuva rösten, som delade min naivitet om logikens underbara lagar, hur det låg till.

Sen berättade jag om huvudvärken.
"Det är ett synfel", sa den ljuva rösten.
"Ja, men..." försökte jag.
"Det är ett synfel", sa den ljuva rösten.
"Ja, men..." försökte jag igen.
"Det är ett synfel", sa den ljuva rösten.
Sen vägrade den ljuva rösten att boka en tid åt mig, innan jag varit hos en optiker.

Så jag gick till en optiker.
Den snälla optikern berättade för mig (efter att hon gjort en synundersökning förstås) att jag hade ett litet synfel. Det kunde avhjälpas med glasögon, men jag skulle klara mig bra utan också. Och optikern hade svårt att tro att  huvudvärken berodde på synfelet.
Så gav hon mig ett papper där det tydligen ska stå att huvudvärken inte beror på synfelet.
Jag förstår det inte, men en läkare kanske förstår siffrorna som står på papperet.

I morgon bitti ska jag ringa till vårdcentralen igen.



/ Micke

Nej, det är inte mig rubriken avser.

Många efterlyser fler skägg på Bloggen. Med all rätt.
Var ute på julskyltningsgranskning i går och fångade vad jag har förstått är ett av Sundsvalls mest kända positivskägg. Nöjd var han og, men så har han också en väldigt glad speldosa.





/Jocke

Okej, såhär:

Jag har nu haft huvudvärk i två veckor i sträck. Mer eller mindre.
Som den närmast fullfjädrade läkare jag är, har jag (med viss hjälp av Veto-Frida (The artist formerly known as Pretto-Frida) ) kommit fram till att det kan bero på ett antal saker:

Jocke och Jonte-abstinens (inte särskilt troligt).
Sömnbrist (ganska troligt).
Elallergi (obehagligt troligt).
Skörbjugg (inte särskilt troligt).
För stort nyttjande av datorer, tv och tv-spel (inte en chans).
Sprucken mjälte (högoddsare).
Dammallergi (möjligtvis).
Herpes (låter konstigt, men varför inte?).
Hepatit C (kan vara, om det sätter sig på ögonen).
Fel blodgrupp (vore högst obehagligt (men ganska fascinerande) om jag bytt blodgrupp på sistone).
Barnkörer (inte ens spelbart).
Linda Rosing (lågoddsare).

Jag har ännu inte uteslutit något av alternativen, men jag kan ju säga att det vore en personlig tragedi om det var elallergi. Titta bara på den här bilden, som togs i Hurrakollektivet en helt vanlig novemberdag.



Nu kommer jag, inom en inte alltför avlägsen framtid, att bege mig ner till Vårdcentralen. Det kan visa sig att problemet kan avhjälpas med optik. Det vore på något sätt både bra och dåligt. Bra, eftersom problemet är löst. Dåligt, eftersom jag i så fall har gett mig själv behov av glasögon. Slarvigt.



/ Micke

De största idioterna på krogen hittar man alltid tidigt på kvällen. Man kan givetvis stöta på idioter senare på kvällen också, men de idioterna är oftast idioter för att deras värdelösa personligheter har skruvats till ytterligare av alldeles för många lakritsshots och maniskt blendrökande.

De tidiga idiotbesökarna däremot, de är alltid mer genuint idiotiska. De är så kallade barmongos. De kommer alltid själva, sällan någon som orkar med dom. Söker kontakt. Med bartendern. Med besökare av det andra könet. Med besökare av det egna könet. Gör sig lustiga utan finess. Skojar utan poäng. Missuppfattar och har svårt att fatta så kallade vinkar.
Dricker alltid för mycket, för tidigt.

Skeppan i går. Träffar redaktör Jan runt halv åtta. Kritisk tid. Sitter vid bardisken för att vänta in bord att äta vid. Kritisk plats.
Som den mongomagnet jag är sitter det snart en misstänkt påträngande man bredvid mig. Nära.

– Är det ledigt här?
– Ja, det är det väl, säger jag, väl medveten om att det finns gott om plats runt hela bardisken.

Men den här ungefär 46 år gamla mannen vill vara med mig. Han gillar mig. Tar fasta på det jag gör.
Två minuter senare gör jag min och redaktör Jans matorder. Beställer in Sjötunga till Jan. En väldigt ful fisk som man med fördel låter bli att fånga. Själv tar jag Röding. En väldigt fin fisk som med fördel fångas nära botten i djupa sjöar.

Och det där med röding tycker mitt barmongo bredvid mig verkar väldigt intressant. Han blir snabbt närmast besatt av min beställning.
– Kan man dricka röding, frågar han alert, helt utan spår av så kallad ironi.
– Möjligen det rödingen simmar i, svarar jag i tron att diskussionen i och med detta ska vara över.
Men nej:
– Men kan man bli full på den?
– Man äter den mest.
– Jaha, men kan man göra något mer med den? fortsätter  barmongot, trots att jag efter varje svar vänder ryggen mot honom för att fortsätta Det lite bättre samtalet med Jan.
– Nja, inte så mycket. Den kan däremot komma till användning om man har väldigt extrema sexuella böjelser, säger jag för att en gång för alla avsluta vår bekantskap.

Men mannen har inte förstått nånting av det jag sagt. Han är jävligt sugen på mer alkohol och bestämmer sig för att beställa in en röding.
– Jag tar en sån som han, säger han till bartendern som stått och lyssnat på avstånd. Jag tar en röding.

Fan va skönt det är att vara tillbaka i Sundsvall igen.



/Jocke

När jag klev in på Handelsbanken i Sundsvall igår, möttes jag av den här figuren.



Nu undrar ni förstås:
1. Vad gjorde jag inne på en bank?
2. Varför stod Peter Criss osminkad inne på en bank?
3. Vad är det för fel på Linda Rosing?

Svaren på de frågorna är, i tur och ordning:
1. Ingenting, förutom att jag och Kott höll Frida och Lina sällskap när de gjorde sina bankärenden.
2. Det undrade jag med. Så jag frågade. Det visade sig att det var Peter Criss tvillingbror, Anders Criss, som hade fått ett inte så välbetalt jobb som kuttersmycke på banken. Han hoppades nog på att kunna smussla åt sig några extra hundralappar inför jul.
3. Ingen kan svara på den frågan.



/ Micke