Sitt för all del
Nu skulle jag givetvis kunna prata lite om taxichaufförerna outömliga intresse för vilken väg som är kortast till Bromma.
Själv vill jag ju bara hem. Helst i lugn och ro. Utan att behöva svara på frågor om denna förbannade resväg.
Nej, intressantare då detta med att göra ett bra förstaintryck. Alla ni som har ett analogt, mer personligt, förhållande till mig – alltså inte bara genom idolaffischer i pojk-, flick- och föräldrarummen – vet ju att jag är utomordentligt bra på att göra ett fint intryck vid första mötet. Att jag är fantastiskt charmant och allt sånt.
Alla är inte lika lysande. Som den översnapsade person som på Hultsfredsfestivalens sena backstagetimme väljer att omedelbart sätta sig vid mitt och väns bord. För att sedan, alltså efter själva placeringen av sig själv, säga:
– Är det okej att jag sitter hos er. Jag är så otroligt ensam.
Jamen visst. Klart vi vill att du sitter hos oss. Ingen av dina vänner vill vara med dig, men vi som inte känner dig alls tycker det ska bli kul att spendera den enda timmen på dygnet som faktiskt är ledig med att lära känna en person som är både stupfull och bedrövligt jobbig. Det låter kanon.
– Ja, visst. Sitt här du, hör jag mig själv säga. I stället.
På Arlanda har de också tänkt till. Klart man vill visa upp Stockholm från sin allra ljusaste sida för långväga gäster som är på besök. Kanske till och med för första gången.
Viktiga affärskontakter. Pålitliga gästarbetare. Blivande skattekor. Givande intellektbanker. Blivande finansiärer till ekonomiska självmord. Norska rastlösa oljeshejker med dåligt omdöme.
Men jag vet inte.
Någonstans gick det fel.
Det är nästan så man vill dra ett riktigt blendigt taco-citet. Kanske till och med trycka upp en tischa.
”You never get a second chance to make a first impression.”
/Jocke
Själv vill jag ju bara hem. Helst i lugn och ro. Utan att behöva svara på frågor om denna förbannade resväg.
Nej, intressantare då detta med att göra ett bra förstaintryck. Alla ni som har ett analogt, mer personligt, förhållande till mig – alltså inte bara genom idolaffischer i pojk-, flick- och föräldrarummen – vet ju att jag är utomordentligt bra på att göra ett fint intryck vid första mötet. Att jag är fantastiskt charmant och allt sånt.
Alla är inte lika lysande. Som den översnapsade person som på Hultsfredsfestivalens sena backstagetimme väljer att omedelbart sätta sig vid mitt och väns bord. För att sedan, alltså efter själva placeringen av sig själv, säga:
– Är det okej att jag sitter hos er. Jag är så otroligt ensam.
Jamen visst. Klart vi vill att du sitter hos oss. Ingen av dina vänner vill vara med dig, men vi som inte känner dig alls tycker det ska bli kul att spendera den enda timmen på dygnet som faktiskt är ledig med att lära känna en person som är både stupfull och bedrövligt jobbig. Det låter kanon.
– Ja, visst. Sitt här du, hör jag mig själv säga. I stället.
På Arlanda har de också tänkt till. Klart man vill visa upp Stockholm från sin allra ljusaste sida för långväga gäster som är på besök. Kanske till och med för första gången.
Viktiga affärskontakter. Pålitliga gästarbetare. Blivande skattekor. Givande intellektbanker. Blivande finansiärer till ekonomiska självmord. Norska rastlösa oljeshejker med dåligt omdöme.
Men jag vet inte.
Någonstans gick det fel.
Det är nästan så man vill dra ett riktigt blendigt taco-citet. Kanske till och med trycka upp en tischa.
”You never get a second chance to make a first impression.”
/Jocke
Så ska det se ut
Egentligen borde givetvis alla svenska konserter ges på den här platsen.
Nu gör de inte det. Men att det kommer bli helt fantastiskt att se Sigur Rós där, oavsett väder, är ju en underdrift större än att Lång var skapligt snapsförgiftad på midsummer.
Rapport kommer förmodligen.
/Jocke
Nu gör de inte det. Men att det kommer bli helt fantastiskt att se Sigur Rós där, oavsett väder, är ju en underdrift större än att Lång var skapligt snapsförgiftad på midsummer.
Rapport kommer förmodligen.
/Jocke
Önskelista
Som alla vet, fyller jag snart år. Jag vet inte säkert hur gammal jag blir, men jag tror ändå inte att siffran stämmer.
Självklart vill jag ha dyra fina presenter. Önskelistan ser ut ungefär som följer:
Glänsande ny mobiltelefon (med alla tänkbara funktioner)
Glänsande ny dator (med alla tänkbara funktioner)
Glänsande ny bil (med alla tänkbara funktioner)
Glänsande ny lägenhet (med alla tänkbara funktioner)
Eller så ger ni mig bara en teckning eller så.
Eller en öl.
Eller skickar ett sms.
Men festligheterna (som givetvis kommer att ske) beror lite på presenterna. Så tänk efter lite, innan ni skickar det där sms:et.
/ Micke
Självklart vill jag ha dyra fina presenter. Önskelistan ser ut ungefär som följer:
Glänsande ny mobiltelefon (med alla tänkbara funktioner)
Glänsande ny dator (med alla tänkbara funktioner)
Glänsande ny bil (med alla tänkbara funktioner)
Glänsande ny lägenhet (med alla tänkbara funktioner)
Eller så ger ni mig bara en teckning eller så.
Eller en öl.
Eller skickar ett sms.
Men festligheterna (som givetvis kommer att ske) beror lite på presenterna. Så tänk efter lite, innan ni skickar det där sms:et.
/ Micke
Det var en sån dag.
En del kanske förväntar sig att jag ska kommentera nån match som spelades på midsommardagen.
Det orkar jag inte.
Jag orkade inte ens bli upprörd. Lite besviken, men inte särskilt upprörd. Jag hann liksom inte. I morgon, kanske. Fast troligen inte.
/ Micke
Det orkar jag inte.
Jag orkade inte ens bli upprörd. Lite besviken, men inte särskilt upprörd. Jag hann liksom inte. I morgon, kanske. Fast troligen inte.
/ Micke
Låt mig va. Omedelbart
Det finns en viss charm och poäng med att få bestämma själv vad man vill inhandla. Kan jag tycka.
Vissa butiksbiträden har dock en annan syn på saken. De vill liksom gärna ha ett finger i syltburken.
Vissa mer, vissa mindre.
Sista brittiska anhalten före avgång till Sverige var Heathrow. Tog ett varv i tax free-shopen och kollade parfym. Hann väl ta tre steg innan en väldigt beslutsam dam hade bestämt mig för vad jag skulle köpa.
– For you sir?
– It’s ok, I just wanna take a look for myself, svarade jag artigt. Det måste man ju.
– Is it a gift? Or something for you sir?
– It’s ok, I just wanna take a look for myself.
– Take a look here. Do you want to try it on?
– No thanks.
– Very fine new parfume, come here.
– But I just wanna walk around on my own. Thank you.
– But smell this one for you sir. Very fresh.
Nu är jag skapligt irriterad. Låt mig bara gå omkring i er förbannade affär så köper jag det jag vill ha eftersom jag vet vad jag tycker om och ni inte. För satan.
– Here, here.
Tanten jagar mig i den skattefria butiken. Provisionshungern i hennes ögon lyser upp parfymhyllorna.
Självklart luktar jag på den förbannade parfymen som jag vet kommer att stinka som en blandning av gym-tribalkille, tacosamkväm och trött parmiddag. Jag är ju svensk.
– Way too classic for me, snäser jag av henne.
– Too classic? It’s very lemon.
– Lemonish whatever. I just want to walk around for a while. By myself. On my own.
Det var alltså här ...
Hör henne bubbla av säljentusiasm men fortsätter att gå. Sur är jag.
Hinner tre meter.
– Sir, want some help? For you or a gift?
En ny galning stövlar fram.
– I’m ok. Punkt liksom.
Allt detta är självklart sagt med min mer eller mindre helt perfekt brittiska grammatik.
Vad hjälper det.
– Are you from South Africa, sir? säger denna manliga kopia av tanten.
– Ja visst. Färgat svart hår med lätt utväxt, Pippi Långstrump-fräknar, rödbrunt skäggstubb, klassisk alkoholistsolbränna. Visst är jag från Sydafrika, säger jag inte.
– I’m from Sweden.
– Ah, Sweden. The football good, sir?
Vänta nu lite. Jag är här för att köpa parfym. Först är jag Sydafrikan. Nu frågar han om jag gillade fotbollen. Den match där vi mirakelscorade i sista minuten när allt i princip redan var över.
– Mmm, mumlar jag.
– For you or a gift, sir?
Parfym är kanske inte så mycket dyrare i Sverige ändå.
/Jocke
Vissa butiksbiträden har dock en annan syn på saken. De vill liksom gärna ha ett finger i syltburken.
Vissa mer, vissa mindre.
Sista brittiska anhalten före avgång till Sverige var Heathrow. Tog ett varv i tax free-shopen och kollade parfym. Hann väl ta tre steg innan en väldigt beslutsam dam hade bestämt mig för vad jag skulle köpa.
– For you sir?
– It’s ok, I just wanna take a look for myself, svarade jag artigt. Det måste man ju.
– Is it a gift? Or something for you sir?
– It’s ok, I just wanna take a look for myself.
– Take a look here. Do you want to try it on?
– No thanks.
– Very fine new parfume, come here.
– But I just wanna walk around on my own. Thank you.
– But smell this one for you sir. Very fresh.
Nu är jag skapligt irriterad. Låt mig bara gå omkring i er förbannade affär så köper jag det jag vill ha eftersom jag vet vad jag tycker om och ni inte. För satan.
– Here, here.
Tanten jagar mig i den skattefria butiken. Provisionshungern i hennes ögon lyser upp parfymhyllorna.
Självklart luktar jag på den förbannade parfymen som jag vet kommer att stinka som en blandning av gym-tribalkille, tacosamkväm och trött parmiddag. Jag är ju svensk.
– Way too classic for me, snäser jag av henne.
– Too classic? It’s very lemon.
– Lemonish whatever. I just want to walk around for a while. By myself. On my own.
Det var alltså här ...
Hör henne bubbla av säljentusiasm men fortsätter att gå. Sur är jag.
Hinner tre meter.
– Sir, want some help? For you or a gift?
En ny galning stövlar fram.
– I’m ok. Punkt liksom.
Allt detta är självklart sagt med min mer eller mindre helt perfekt brittiska grammatik.
Vad hjälper det.
– Are you from South Africa, sir? säger denna manliga kopia av tanten.
– Ja visst. Färgat svart hår med lätt utväxt, Pippi Långstrump-fräknar, rödbrunt skäggstubb, klassisk alkoholistsolbränna. Visst är jag från Sydafrika, säger jag inte.
– I’m from Sweden.
– Ah, Sweden. The football good, sir?
Vänta nu lite. Jag är här för att köpa parfym. Först är jag Sydafrikan. Nu frågar han om jag gillade fotbollen. Den match där vi mirakelscorade i sista minuten när allt i princip redan var över.
– Mmm, mumlar jag.
– For you or a gift, sir?
Parfym är kanske inte så mycket dyrare i Sverige ändå.
/Jocke
Jag hade rätt
Sverige-England 2-2. Bäst på plan: Teddy Lucic.
Jag kommer att länka till ett gammalt inlägg. Där skrev jag:
Teddy är alltid på plats.
Så rätt jag hade.
/ Micke
Jag kommer att länka till ett gammalt inlägg. Där skrev jag:
Teddy är alltid på plats.
Så rätt jag hade.
/ Micke
Rockmormor
Min mormor är från Finland. Och som alla andra, är hon förstås ganska patriotisk när det passar. I dag fick hon frågan om vad hon tyckte om vinnaren i Schlager-EM.
Min 73-åriga finska mormor är väldigt nöjd över att Finland och Lordi plockade hem segern.
"Låten var bra, men jag ville inte titta på dem". Givetvis sagt med finsk grammatik och brytning. Inte finlandssvensk. Finsk.
/ Micke
Min 73-åriga finska mormor är väldigt nöjd över att Finland och Lordi plockade hem segern.
"Låten var bra, men jag ville inte titta på dem". Givetvis sagt med finsk grammatik och brytning. Inte finlandssvensk. Finsk.
/ Micke
Tillkännage omedelbart din identitet
Det finns några saker som irriterar mig. Tanter som blinkar för mycket, för ofta och för tidigt är ett exempel. Men det är inte ens i närheten av det allra värsta man kan utsätta mig för.
Jag är oerhört nyfiken. En del skulle kalla det sjukligt, men eftersom det är mig själv jag pratar om tänker jag inte gå så långt. Dessutom blir jag smått exalterad varje gång min telefon ringer. Som den obotlige optimist jag är, tror jag nästan alltid att det är goda nyheter.
Det är nu en del av er fattar vart det här är på väg. Särskilt de som insett att rubriken faktiskt betyder nåt den här gången.
När det står "Dolt nummer" på min display, är det alltid lite spännande, eftersom jag (självklart nog) inte vet vem det är som ringer. Då blir jag lite extra exalterad, och svarar med en förväntansfull och närapå tillgjort ljuv stämma.
Den oerhörda frustration som fyller mig när allt jag hör i andra änden är ett "di-dong" går omöjligt att beskriva. Jag blir besviken och irriterad på en och samma gång. Dessutom blir jag fruktansvärt nyfiken. Det är nog det värsta. Min nyfikenhet sträcker sig till obehaglighetens gräns.
Jag begriper ju att Hurrabloggens popularitet har gjort att det är många som vill lära känna männen bakom bloggen. Men då duger det ju inte att lägga på luren när jag svarar.
Om det ska fortsätta så här, måste jag snart skaffa hemligt nummer. Och ringa till folk i tid och otid, för att sen lägga på direkt.
/ Micke
Jag är oerhört nyfiken. En del skulle kalla det sjukligt, men eftersom det är mig själv jag pratar om tänker jag inte gå så långt. Dessutom blir jag smått exalterad varje gång min telefon ringer. Som den obotlige optimist jag är, tror jag nästan alltid att det är goda nyheter.
Det är nu en del av er fattar vart det här är på väg. Särskilt de som insett att rubriken faktiskt betyder nåt den här gången.
När det står "Dolt nummer" på min display, är det alltid lite spännande, eftersom jag (självklart nog) inte vet vem det är som ringer. Då blir jag lite extra exalterad, och svarar med en förväntansfull och närapå tillgjort ljuv stämma.
Den oerhörda frustration som fyller mig när allt jag hör i andra änden är ett "di-dong" går omöjligt att beskriva. Jag blir besviken och irriterad på en och samma gång. Dessutom blir jag fruktansvärt nyfiken. Det är nog det värsta. Min nyfikenhet sträcker sig till obehaglighetens gräns.
Jag begriper ju att Hurrabloggens popularitet har gjort att det är många som vill lära känna männen bakom bloggen. Men då duger det ju inte att lägga på luren när jag svarar.
Om det ska fortsätta så här, måste jag snart skaffa hemligt nummer. Och ringa till folk i tid och otid, för att sen lägga på direkt.
/ Micke
Definition
Om det var nån som undrade, så har Mats Hård gjort en definition på vad som är en nyhet. Och vad som inte är det.
Hund bet man ≠ nyhet.
Man bet hund = nyhet.
Fotbollspelare är bra på att spela fotboll men dåliga på att prata ≠ nyhet.
Fotbollspelare spelar dåligt men är lite för bra på att prata = extrabilaga.
Kanske kan vara nyttigt att tänka på.
/ Micke
Hund bet man ≠ nyhet.
Man bet hund = nyhet.
Fotbollspelare är bra på att spela fotboll men dåliga på att prata ≠ nyhet.
Fotbollspelare spelar dåligt men är lite för bra på att prata = extrabilaga.
Kanske kan vara nyttigt att tänka på.
/ Micke
Var är Kott?
Kott skickade någon form av kodmeddelande till mig igår. Det verkar som att han har varit ordentligt på fyllan. Förmodligen har han klätt av sig naken, målat en sexuddig stjärna på sin mage och slocknat. Jag gissar att det finns fler ledtrådar om var han ligger naken någonstans. Men då måste jag tyda de första meddelandena. Kan någon hjälpa mig?
Sol hatt cykel. Spasmer lykta bil.
Vin öl kvinna. Limtub fitta fat.
MS. H-M.
/ Micke
Sol hatt cykel. Spasmer lykta bil.
Vin öl kvinna. Limtub fitta fat.
MS. H-M.
/ Micke
Över
Det må ju vara hur kul som helst. Både före och under.
Men festivaler är ändå bäst när de är över.
Jag är övertygad om att dessa män håller med.
/Jocke
Men festivaler är ändå bäst när de är över.
Jag är övertygad om att dessa män håller med.
/Jocke
Konstiga tanter drabbar mig
Jag körde bil i morse. Tidigt som fan. Jag närde en liten dröm om att jag skulle få vara ensam på vägarna och slippa alla hjon som inte kan bete sig i trafiken. Gissa hur det gick.
Jag hamnade bakom en tant som valde att köra 35 km/h. På 50-väg. Smått irriterande, när jag ville äga vägen. Men tanten var duktig på att signalera. Och hon verkade gilla det. Ungefär 200 meter innan hon skulle svänga höger, började hon blinka. Direkt när hon svängt höger, började hon blinka vänster. Då var det uppskattningsvis 150 meter kvar till korsningen. När hon klarat av den, slocknade blinkersen en liten stund. En halv sekund eller så. Då måste tanten ha tyckt att det blev lite för tyst i bilen, så hon började blinka igen, för säkerhets skull. Med dryga 250 meter kvar. Tanten blinkade tamigfan hela tiden. Oavbrutet (hur oavbrutet det nu blir när det blinkar) i åtminstone 4 kilometer.
Jag vet inte vad ni tycker, och det kan bero på att det var alldeles för tidigt på morgonen, men jag blev lite småförbannad på tanten. Och samtidigt lite orolig för hennes skull. Det kan inte vara bra att ha en så sjuklig fascination av blinkersen.
I morgon gör jag som Jockes chaffis och tar en annan väg. Och blinkar hela tiden. Kanske tutar jag lite också.
/ Micke
Jag hamnade bakom en tant som valde att köra 35 km/h. På 50-väg. Smått irriterande, när jag ville äga vägen. Men tanten var duktig på att signalera. Och hon verkade gilla det. Ungefär 200 meter innan hon skulle svänga höger, började hon blinka. Direkt när hon svängt höger, började hon blinka vänster. Då var det uppskattningsvis 150 meter kvar till korsningen. När hon klarat av den, slocknade blinkersen en liten stund. En halv sekund eller så. Då måste tanten ha tyckt att det blev lite för tyst i bilen, så hon började blinka igen, för säkerhets skull. Med dryga 250 meter kvar. Tanten blinkade tamigfan hela tiden. Oavbrutet (hur oavbrutet det nu blir när det blinkar) i åtminstone 4 kilometer.
Jag vet inte vad ni tycker, och det kan bero på att det var alldeles för tidigt på morgonen, men jag blev lite småförbannad på tanten. Och samtidigt lite orolig för hennes skull. Det kan inte vara bra att ha en så sjuklig fascination av blinkersen.
I morgon gör jag som Jockes chaffis och tar en annan väg. Och blinkar hela tiden. Kanske tutar jag lite också.
/ Micke
Grattis alla bloggare!
Nu får ni chansen att komma ikapp. Det blir sommar och sol, och Hurra kommer att sänka tempot ordentligt. Det är förstås inte tal om nedläggning, men den fantastiska speeden som vi haft kommer att avta. Framför allt kommer Jonte att bli mindre aktiv en tid. Så räkna inte med mer än tre-fyra inlägg per vecka. Det borde räcka för att fortsatt upprätthålla vår ställning som succéblogg. Samtidigt ger det också er andra en chans att knapra in försprånget.
Om ni vill ta den chansen bestämmer ni förstås helt själva.
/ Hurra!
Om ni vill ta den chansen bestämmer ni förstås helt själva.
/ Hurra!
Om målvakter och mjukdelar
Ja, VM är på väg. Och det syns förstås i alla medier. Igår var det fantastiskt spännande, när Sveriges givne förstemålvakt Andreas Isaksson skadade sig. Isaksson gick upp i duell och landade olyckligt, så han gjorde sig lite illa och avbröt träningen. Nationen höll andan. Eller nåt. Det gick bra, som tur var. Som Lars Lagerbäck uttryckte det på presskonferensen:
- Det verkar inte vara något allvarligt. Anders (Valentin, läkare) sa att han landade på mjukdelen. I värsta fall kan det vara en liten blödning, men med all säkerhet så är han pigg i morgon.
TV 4 hade det givetvis i sin nyhetssändning på morgonen (som jag av någon anledning såg). När jag hörde Lagerbäcks "landade på... eh.. mjukdelen" förstod jag vad det handlade om. Det gjorde Cicci Hallström på Sporten också. Jag såg hur gärna hon hade velat avannonsera inslaget precis som jag:
– Ja, och mjukdelen betyder i det här fallet arslet. Han fick ett blåmärke på rumpan, helt enkelt.
Det är nog tur att jag inte sysslar med direktsändningar.
/ Micke
- Det verkar inte vara något allvarligt. Anders (Valentin, läkare) sa att han landade på mjukdelen. I värsta fall kan det vara en liten blödning, men med all säkerhet så är han pigg i morgon.
TV 4 hade det givetvis i sin nyhetssändning på morgonen (som jag av någon anledning såg). När jag hörde Lagerbäcks "landade på... eh.. mjukdelen" förstod jag vad det handlade om. Det gjorde Cicci Hallström på Sporten också. Jag såg hur gärna hon hade velat avannonsera inslaget precis som jag:
– Ja, och mjukdelen betyder i det här fallet arslet. Han fick ett blåmärke på rumpan, helt enkelt.
Det är nog tur att jag inte sysslar med direktsändningar.
/ Micke
Dagens taxi
Globen – Bromma, måndag 03.26
Dagens resa var med en av de mer fantastiska chaufförerna, vi kan kalla honom Kungen.
En man med all behövligt visdom inplanterad i kroppen.
Här är ett axplock av citat från den 15 minuter långa resan (han tog den över centralbron):
”Förr eller senare vill de ha villa Volvo och vovve. Det spelar ingen roll vilken färg de färgar håret i – alla fruntimmer är stöpta i samma form. Kontokort före lön, femhundralappar efter.”
”Det är så många som säger att de gillar sport. Det gör de inte. De vill bara tillhöra flocken.”
"Man är ingen gangster, man är överambitiös."
Angående att åka dit för fortkörning för att man har bråttom och vill hinna i tid.
"Alla tror de är så jävla originella. Det är de inte. De som läser bibelstudier, de är originella."
”De som går på sånt där nattschema där de jobbar fem nätter och är lediga fem har ju semester halva året.
Och så säger de att lärarna har det bra.”
/Jocke
Dagens resa var med en av de mer fantastiska chaufförerna, vi kan kalla honom Kungen.
En man med all behövligt visdom inplanterad i kroppen.
Här är ett axplock av citat från den 15 minuter långa resan (han tog den över centralbron):
”Förr eller senare vill de ha villa Volvo och vovve. Det spelar ingen roll vilken färg de färgar håret i – alla fruntimmer är stöpta i samma form. Kontokort före lön, femhundralappar efter.”
”Det är så många som säger att de gillar sport. Det gör de inte. De vill bara tillhöra flocken.”
"Man är ingen gangster, man är överambitiös."
Angående att åka dit för fortkörning för att man har bråttom och vill hinna i tid.
"Alla tror de är så jävla originella. Det är de inte. De som läser bibelstudier, de är originella."
”De som går på sånt där nattschema där de jobbar fem nätter och är lediga fem har ju semester halva året.
Och så säger de att lärarna har det bra.”
/Jocke
