Tillkännage omedelbart din identitet
Det finns några saker som irriterar mig. Tanter som blinkar för mycket, för ofta och för tidigt är ett exempel. Men det är inte ens i närheten av det allra värsta man kan utsätta mig för.
Jag är oerhört nyfiken. En del skulle kalla det sjukligt, men eftersom det är mig själv jag pratar om tänker jag inte gå så långt. Dessutom blir jag smått exalterad varje gång min telefon ringer. Som den obotlige optimist jag är, tror jag nästan alltid att det är goda nyheter.
Det är nu en del av er fattar vart det här är på väg. Särskilt de som insett att rubriken faktiskt betyder nåt den här gången.
När det står "Dolt nummer" på min display, är det alltid lite spännande, eftersom jag (självklart nog) inte vet vem det är som ringer. Då blir jag lite extra exalterad, och svarar med en förväntansfull och närapå tillgjort ljuv stämma.
Den oerhörda frustration som fyller mig när allt jag hör i andra änden är ett "di-dong" går omöjligt att beskriva. Jag blir besviken och irriterad på en och samma gång. Dessutom blir jag fruktansvärt nyfiken. Det är nog det värsta. Min nyfikenhet sträcker sig till obehaglighetens gräns.
Jag begriper ju att Hurrabloggens popularitet har gjort att det är många som vill lära känna männen bakom bloggen. Men då duger det ju inte att lägga på luren när jag svarar.
Om det ska fortsätta så här, måste jag snart skaffa hemligt nummer. Och ringa till folk i tid och otid, för att sen lägga på direkt.
/ Micke
Jag är oerhört nyfiken. En del skulle kalla det sjukligt, men eftersom det är mig själv jag pratar om tänker jag inte gå så långt. Dessutom blir jag smått exalterad varje gång min telefon ringer. Som den obotlige optimist jag är, tror jag nästan alltid att det är goda nyheter.
Det är nu en del av er fattar vart det här är på väg. Särskilt de som insett att rubriken faktiskt betyder nåt den här gången.
När det står "Dolt nummer" på min display, är det alltid lite spännande, eftersom jag (självklart nog) inte vet vem det är som ringer. Då blir jag lite extra exalterad, och svarar med en förväntansfull och närapå tillgjort ljuv stämma.
Den oerhörda frustration som fyller mig när allt jag hör i andra änden är ett "di-dong" går omöjligt att beskriva. Jag blir besviken och irriterad på en och samma gång. Dessutom blir jag fruktansvärt nyfiken. Det är nog det värsta. Min nyfikenhet sträcker sig till obehaglighetens gräns.
Jag begriper ju att Hurrabloggens popularitet har gjort att det är många som vill lära känna männen bakom bloggen. Men då duger det ju inte att lägga på luren när jag svarar.
Om det ska fortsätta så här, måste jag snart skaffa hemligt nummer. Och ringa till folk i tid och otid, för att sen lägga på direkt.
/ Micke
Kommentarer
Postat av: Problemlösning dot com
din "tillgjort ljuva stämma" kanske gör att din hemliga beundrare får kåtslag och svimmar och ramlar med ögonbrynet rakt på avsluta-samtal-knappen? säg det första du gör att du har en katt, det brukar ha en avtändande effekt på de flesta, i annat fall kanske beundraren börjar stalka Ozzy istället, och det är ju också en lösning... Wow how creative jag är idag! Fler problem som behöver lösas?
Trackback