Småstadsskildring

Jag har varit i Nyköping ett par dar. Jag gillar den stan. På nästan alla sätt.
Men så finns ju de där. De finns med största säkerhet i alla småstäder. De som står på torget i kostym och lackskor och skitdyr rock och pratar i handsfree fast de inte behöver det utan bara för att visa för andra att de är rätt viktiga.
Hela deras uppenbarelse, med den där portföljen, slickfrisyren, sneda överlägsna leende och den stora blanka klackringen, liksom skriker ut att de vill peta folk på axeln och säga:
- Du. Du vet väl om att jag är lite bättre än du?

Ni känner igen dem. De där som lägger sig till med en stockholmsdialekt för att de tror att det ska göra att de verkar lite mer världsvana fast de bara är säljare för ett företag som har sin bas i Katrineholm.

Kom igen. Jag känner er. Jag såg er på gymnasiet när ni försökte vara coola. När ni trodde att ni var coola och alldeles för många andra trodde det också.

Kom igen. Jag känner er. Jag vet att ni är födda och uppvuxna i Nyköping. Ni kan säga "Ä". Ni kan säga "R" utan att dra på det alldeles för mycket. Och ta mig fan, ni får jobba hårt för att inte använda de tjocka "L":en när ni emellanåt blir tvungna att säga Flen. Ni skulle jävligt gärna vara i huvudstan, för ni tror att det är lite coolare där. Men ni vågar inte riktigt lämna det ni tror att ni har i Nyköping. Ni är lite skraja för att ni inte skulle synas lika bra då. Och att folk inte skulle tro att ni var så viktiga.

Så ni är nöjda. Ni är jävligt stolta över att vara den där killen som folk tror är viktig när han står på torget och pratar i sin handsfree med en polare som har lyckats. Polaren har fått jobb och  gjort karriär i Stockholm. Och han står fan inte på torget och pratar i handsfree och försöker verka viktig.

Men ni är nöjda med att se viktiga ut i Nyköping. Att tro att ni är lite bättre.

Men ni syns på lördagskvällarna också. Hängandes över bardisken. Desperata och oförstående över att ni inte har fått ragg. Ni har lämnat in kortet i baren och trott att brudarna ska hänga efter er var ni än går. Men att hälla i sig åtta gin och tonic hjälper inte alltid när man försöker ragga. Och tjejerna var ju bara nöjda med att få varsin gratisdrink.

Lycka till.



/ Micke

Kommentarer
Postat av: Anonym

Ja ja ja ja! Han är inköpare för ett däckföretag! Som säger "Amen du vet affärsresa. Busy busy liksom, all day long, EHEHEHEHE!" när han ska åka till Ludvika och känna på en helt ny sorts gummi. Han gifter sig tidigt med en brud från samma stad och de tu shall never leave the place they were born. Lyckostar.

2006-11-22 @ 22:46:55
Postat av: Kött

Mmm, gin.

Postat av: Monika

klockrent Mike! och är det inte så att de jobbar på pappas firma också?, de har liksom aldrig ens klippt navelsträngen, det enda de gjort är råpluggat paradisehotel-dialekt.

2006-11-23 @ 12:12:09
URL: http://mon-ikka.blogspot.com
Postat av: Kött

Mmm, pappas firma ...

2006-11-24 @ 00:19:36
URL: http://kott.blogg.se
Postat av: Joel

mmmmm backslick

2006-11-24 @ 17:05:17
URL: http://bajs.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback