Hurra!

Gör en löpning till en skapligt snabb taxi direkt efter jobbet. Kommer till en fest där folk är betydligt mer salongsberusade än jag men jag får en flaska vin i handen och känner att jag ändå är med i matchen. Lyssnar på folk som har kärleksbekymmer och får höra av en tjej att hon träffat en kille från Nyköping som faktiskt var trevlig. Tar det ändå inte så hårt utan vänder andra kinden till och pratar en hel del fotboll innan det kommer en kille med ostruken skjorta och dåligt knuten slips som ganska högt och så tydligt han kan presenterar sig som Dante och börjar prata om vilket ovanligt namn han har och försöker stila med att han läst hela Den Gudomliga Komedin och jiddrar om Limbo och skit. Han har inte läst Den Gudomliga Komedin och det enda jag kan tänka på när jag försöker hålla mig för skratt är Gösta Ekmans Dante i Mannen som slutade röka och tjejerna som står bredvid och som jag till viss del och lite till min förvåning försökte och något sånär lyckades charma tror att jag flinar åt dem när jag egentligen bara minns Dante och Tvärsan som jag hittade i farsans gamla samling och läste när jag var tio-elva-tolv.
Jag känner att jag inte på något sätt är vidare finkulturell men kommer fram till att jag inte lider särskilt mycket av det. Så när kvällen avslutas på Max känns det ändå som att det är passande på nåt vis. I Dante och Tvärsans anda kanske.


/ Micke