Jag borde förstås veta bättre

Nyköping är inte så stort. Men det är strax större än att pojken som går framför mig på vägen hem från krogen borde säga "Jag går här med Anna. ANNA. Ja, du vet, Anna. Nej, men ANNA. Ja, Anna." när han svarar i mobiltelefonen som ringer. Dessutom gick han inte bredvid Anna från början. Han sprang ikapp henne för att kunna svara i telefon och säga att han gick bredvid Anna. Dessutom var han tvungen att dubbelkolla så att tjejen faktiskt hette Anna. Hon sa att hon gjorde det.

Men den här gången är jag rätt glad för att jag får promenera hem själv och slipper hålla reda på en snubbe som inte skulle fixa att gå hela vägen hem. Så jag går och visslar lite för mig själv. Men jag kan inte riktigt hålla undan besvikelsen att ingen blev tvungen att ta hand om mig i stället för motsatsen för en gångs skull.
Och jag kommer ytterligare en gång på att jag är för snäll. Och jag svär för mig själv.
Fan. Jag som var rätt nöjd med visslandet.

För vad är det de säger? Snälla killar får de bästa tjejerna? Nej, de säger nåt helt annat.
Och jag märker att jag ännu en gång är bitter när jag går och lägger mig.
Och jag är dessutom tillräckligt gammal för att kalla gymnasister för pojkar.

/ Micke

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback