Kära dagbok.

Jag träffade mitt livs första kärlek i går. Hon hade förändrats.
En person tyckte att det var en stor grej. Det var ingen av oss. Och jag hade inte känt igen henne om hon inte hade blivit utpekad för mig.
Men det är klart, vi var bara sju år då. Och jag har knappt träffat henne sen dess.
Jag träffade inte någon ny kärlek. Sen kommer jag inte ihåg mer. Men det känns som att jag hade roligt.



/ Micke

Magen var ju där

Men fy för satan vad bra Soundtrack of Our Lives var på Tyrol i går.
Definitivt en av de där spelningarna när de är Sveriges bästa liveband.
Helt galen låtlista med mer obskyrt och mindre hits. Spelade inte ens fantastiska Nevermore.

Och så intimt att jag, med inte allt för stor ansträngning, hade kunnat stryka min hand ömt över Ebbots mage.



/Jocke

Tresextiotrygga turer blir Fordförrädiska färder

En era är över.
I morgon klockan 13.00 kommer Redaktörn över till Bromma och syftet är ett enda: Han kommer för att hämta
Firmabilen.
Förvisso Firmabilen 3.0, men ändå. Firmabilen.
Man kan säga att den går i arv, mot en mindre summa. Stannar i familjen men skiljs från pappa.

Nu är jag inne på att köpa en bil som går sönder lite oftare.
Till slut tröttnar man på att bara tanka, byta däck och finjustera tändstiften – man behöver tyngre grejer. Nån kamaxel som går av. Kortslutning i styrboxen eller ett helt vanligt växellåderas.

Så jag siktar på en Ford. En med svårmekad motor och mycket eljox som är lätthavererat. Perfekta utmaningar för mig med skiftnyckeldyslexi.
 
Lång försöker ivrigt och enträget få mig på andra tankar.
Förgäves.
Han pratar förnuftigt och pensionerat om mindre motor och bättre bränsleförbrukning.
Förgäves.
Han har till och med räknat fram skräckexempel på skyhöga försäkringskostnader med den brutala brasklappen att ”och det blir ännu dyrare för dig som bor i Stockholm och inte i en småstad som jag.” (Han har dock glömt att han bor i Sveriges bilinbrottstätaste stad. På värsta gatan.)
Helt förgäves.

Jag vill helt enkelt inte lyssna. Nu ska tresextiotrygga turer bli fantastiskt Fordförrädiska färder.

Så tack för allt pensiobilen.
Vi ses nog snart igen.  



/Jocke

Burdust skägg upphittat

Ja, tog en sväng till Urkultfestivalen i helgen. Trots att jag efter förra besöket svor att aldrig sätta min fot i den förbannat kravodlade batikmyllan igen.

Men man glömmer så lätt.
Plötsligt sitter jag där och kvävs att rökelse och gränslös kärlek. Ser barn rulla nedför stup, ljugargycklare imponera på ingen och alternativa ungdomar rulla runt i ett gigantiskt ormgropsförspel.  

Bara för att konstatera samma sak igen; lyckan i att få källsortera och att se frukten av en fri uppfostran räcker inte riktigt som festivalupplevelse för mig.

Men mitt bland världsmusik som ingen förstår av band som ingen har hört, gör jag en vidunderlig upptäckt. Jag hittar den burduse mannen från andra sidan i Lost. De har alltså tagit sig ifrån ön!
Fantastiskt.
Här sitter i stället det frodiga skägget och spelar grusig rå blues i Ångermanland. Mitt framför
ögonen på mig och som han aldrig har gjort annat.

25696-251

Jag blev så glad att jag nästan köpte en lokalt tillverkad glass (ekologisk) och gick loss på den kravmärkta menyn hos Tobbes Tacobageri
Hejdade mig dock.



/Jocke


Bussbloggen

Det är mycket med bussar. I går kväll satt jag i en vänthall. Och väntade. Det är det man gör i vänthallar, det är det de är till för.
Jag väntade på en buss. Det var det flera som gjorde. Bland annat en kille som hade några problem.

1. Han hade mockasiner på sig. Ni vet, de med sandpapper som sula.
2. Han kunde inte sitta still.
3. Han kunde fan inte stå still heller.
4. Han verkade vara fysiskt oförmögen att lyfta sina fötter.

En för en är de normalt inga saker som jag stör mig över hävan på, men sammantaget.... oj oj.

Om jag dessutom säger att det var stengolv i vänthallen och bussen inte behagade anlända på utsatt tid, gissar ni hur jag kände mig.
Irriterad.
Så jag reste mig upp och skrek åt snubben:
ANTINGEN SITTER DU STILL ELLER SÅ LYFTER DU DINA FÖTTER NÄR DU GÅR! ANNARS SKA JAG SE TILL ATT DU INTE KOMMER KUNNA VÄLJA!

Killen satte sig skamset och förvånat ner, samtidigt som jag tog emot applåder, presenter, kontanter och repliker som "jag vill föda dina barn!"



Nej, så gjorde jag förstås inte. Jag satt kvar och läste min tidning och gav emellanåt mockasinpajsaren de mörkaste av alla mörka blickar. Och det var ingen som sa att de ville föda mina barn.

Sen kom bussen. Mockasinkillen missade den, eftersom han hade gått ut från vänthallen.



/ Micke

Kul att åka buss

Tog som vanligt bussen till jobbet. På "min" hållplats klev två par med varsin barnvagn på. Och ställde barnvagnarna på därför avsedd plats. Så långt allt väl. 
På nästa hållplats klev en man med rullator på bussen. En sån man som man brukar kalla "gammal farbror". Han försökte först att sätta sig på rullatorn. Då sa busschauffören ifrån.
- Du får inte sitta där vid dörrarna. Då kör jag ingenstans!
Det var en sån busschaufför som ser ut som en busschaufför. En kvinna i 45-årsåldern som förmodligen inte har skrattat sedan 1975.
- Men rullatorn får inte plats nånstans. Det står två barnvagnar där, påpekade någon försiktigt.

Problem.

Men den sympatiska busschaufförskan visste råd:
- Om inte rullatorn får plats får någon av barnvagnarna kliva av här, sa hon ovänligt men bestämt.
Den gamla farbrorn sa inte ett ljud.
En av barnvagnarna klev av. För säkerhets skull följde föräldrarna till barnet med.

I morgon hoppas jag på en annan busschafför.



/ Micke

Roligt.

Jag tycker att TV6 har roliga skyltar. Då menar jag inte "Michael Gambon", utan det andra som stod där. Men det förstod ni.
Det kan bero på att jag är väldigt trött.
25696-249



/ Micke



Tajming

Kanske börjar bli dags att säga nåt.

Det här löpet fanns att se i Nyköping i dag.
I Nyköping i dag, har det dessutom regnat. Som fan. Hela jäkla dan.
Tajming är förstås allt.


25696-248

Jag är dock rätt säker på att ingen i Hurra var inblandad i det här. Då hade tajmingen förstås varit oklanderlig.



/ Micke

Som tunnelbana, fast på tvären

Kanske börjar bli dags att säga nåt.

Åkte buss i dag.
Mamman:
– Vi ska gå av vid Alvik och sen åka tvärbanan dit.
Quite söt femåring:
– Mamma, vad är tvärbanan?
Mamman:
— Man kan säga att det är som en tunnelbanan, fast på tvären. Och så åker man över jord i stället för under.
Quite söt femåring:
– Jaha, det är en spårvagn.
Mamman:
– Ja, man kan säga att det är som spårvagn.

Jo, man kan ju det ...



/Jocke

Verbet att komma i kapp...

Vi har alla gjort det.
Kommit lite senare till en fest, dar alla andra verkar fullare och gladare an vad som ar fysiskt mojligt.
Det ar da som man pa sant fjortismaner beslutar sig for att "komma ikapp".

Sen kan man val bade en och tva ganger ifragasatta visdomen i att just "sola ikapp".
Speciellt om ens mottavlare har tillbringat 14 timmar varje dag, de senaste sex veckorna pa en strand i 40 graders varme. Deras hy sag mest ut som ett par armaniskor.
Resultatet blir aj.

Men min smarta lindrades igar, nar Linnea drog med mig ut till en sandstrand med en flaska billigt vin, som hon sop mig full med.

Det finns ingenting mer omtanksamt an en flickvan som forsoker fa en i sang...
Slang in ett stjarnfall i kompotten och man har true romance och sweet luvin... Onna da island inna da sun.

Hoppas att alla hemma i Sverige har det bra,och inser att hela denna halsning ar ett stort fuck you, utan en gnutta varme eller karlek.

Nu ska vi bada och ata gratis mat pa stranden!

Puss.


/ Jonte

Hurra har fått post

Det kom ett brev till Hurra.
"Intresera av din bil. Hör av dig tacka!!"

Som vanligt är det inte brevet själv som har skrivit orden.



/Jocke

Bara i Karlskoga

Härom dan på gröna linjen överhörde jag en jazzsnubbe diskutera Bruce Springsteen. Med en till synes nyvunnen väninna.
Hon lyssnade storögt.
Han hade en röst som lät som de gör i spökstaden Karlskoga. Den stad där man fortfarande är gatans kung om man har en neonförgad Ibanez hemma i garderoben.

Det är med sorg i jag återger några spridda citat.
"Jag har aldrig orkat med Springsteen. Jag vill ha min musik mycket mer välgjord."
"Han har skrivit en del bra låtar men han har ju aldrig klarat av att spela dom själv."
"Rising var första skivan som jag kunde lyssna på eftersom det är den första som har en bra produktion.

Say no more.



/Jocke

Hurra provocerar Hurra

En av våra mest tongivande och frekventa bloggfigurer, Jonte, har deklarerat att min nuvarande byline är ful. Provocerande är den. Får inte användas.

Eftersom han är så aktiv på Hurra finns inget annat att göra än att lyda.
Jag får helt enkelt använda Sillen tills det att han kommer upp med något nytt.

Det lär, som ni säkert förstår, inte dröja.



/Jocke


Fyla små lättel...

Hört på redaktionen:

Reportern:
"Är det nån som kan en synonym till kines? Jag håller på att skriva en grej om turister..."

Helt och hållet okänd person:
"... guling...?"

Fantastiskt att jobba på en redaktion med känsla för det korrekta!



/ Jonte

Bara så att ni vet!

Jag åker på semester om ungefär en vecka, så då kommer mina inlägg att komma något mer sporadiskt än innan...




/ Jonte

Jag försökte ändå förklara

Okej, så här: Jag slog ut framtänderna när jag var liten. För att göra en lång historia kort, så är det nån slags metallproteser där i stället nu. Den ena av dem sitter rätt löst, efter att jag bet i nånting som jag inte borde ha bitit i.
I dag ringde jag till folktandvården i Nyköping för att försöka boka en tid för att sätta dit den där tanden. Detta är en ungefärlig återgivelse av samtalet:

- Hej. Jag har en protes som har lossnat. Själva "limmet" har pajat. Och jag vill gärna sätta dit den igen.
- Jaa... labbet i Eskilstuna har sommarstängt den här veckan, så vi kan inte skicka dit den.
- Ja, men jag vill inte skicka iväg den. Jag vill sätta dit den. Den har lossnat. Den sitter löst.
- Jo, men vi måste skicka iväg den för att laga den.
- Nej, den är inte sönder, den har bara lossnat.
- Ja, men labbet har stängt.
- Ja, fast jag vill mest sätta fast den. Den är inte trasig, den sitter bara löst. (Jävligt löst, redaktionens anmärkning)
- Jaha... Men om den har lossnat måste vi skicka den till Eskilstuna.
- Okej, den har inte lossnat, den sitter bara löst. Jag kan ta bort och sätta fast den som jag vill. I stort sett.
- Hur sitter den fast då?
- Med jävligt god vilja.
- Jaha... Men labbet i Eskilstuna...
- Hur ska jag få dig att förstå att jag inte vill skicka tanden ännu längre bort från min mun utan hellre vill sätta fast den ordentligt?
- Nu förstår jag inte riktigt.
- Tandjäveln är hel, det är själva limningen som är trasig.
- Jaha, då tror jag att jag förstår. Men jag har ingen tid i dag.
- Nej, jag ville inte ha en tid i dag. Jag är i Stockholm nu. Jag vill boka en tid. På fredag, kanske?
- Jaha. Du får ringa när du är i Nyköping, så får vi se om du kan få en tid då.
-  Fast man kunde ju tänka sig att boka...
- Hej då.

Jag tycker inte riktigt om att ringa till vårdcentraler.



/ Micke

Suicidal saxofonist sjöshowade

I går kväll höll en livlig saxofonist soloshow utanför lägenhetens balkongvy.
En ganska kompentent blåsare som av tonskalan att döma verkade dämpad och något blå. Snirkliga men mogna melodier.

Kön på saxofonisten är oklart och det var också svårt att exakt lokalisera den. Möjligen stod den tvärs över vattnet längs stranden, iförd vadarstövlar. Den kan också ha varit placerad på Huvudstaledens norra bro mot Solna. Förmodligen lätt suicidal.

Tittade grundligt men såg ingen instrumentalist. Sjön skickar ju tonerna med god krispighet ganska långt och den kan även ha gömt sig för att undkomma bittra pensionärer och andra eventuella spontankonserthaverister.  Saxofonisten var icke att finna.

Däremot hördes den väldigt väl. Så starkt att jag bestämde mig för att stänga av iTunes-strömningen för en stund eftersom den ändå inte gick i samma tonart.
Jag var ganska nöjd ändå och ett slags lugn infann sig. Kände empati med den trasiga människan och dennes miserabla kärleksliv.
Dessutom. Fiol hade varit sämre och saxofon är underskattat. Alternativt för evigt dräpt av
Kenny G eller hans hår.

Konserten började strax efter 23.00 och pågick i cirka 27 minuter.
I kväll uteblev blåsaren.

Detta redskap användes vid artistattacken.

Har du sett till den anonyma trumpetaren?
Mejla eller sms:a till [email protected]



/Jocke

Mamman, minstingen och mittemellangåsen

Egentligen är det givetvis vansinne.
Man gör inte reklam i onödan för vad som kan vara ens
klipp of a lifetime.

Men. Det är bloggstorm. Här är det inte fråga om att många hurrav sig – läsarna rasar.
Folk är förbannade på varudeklarationen men framför allt nyfikna på gåsfamiljen.

Därför är det i dag med en bitterljuv hatkärlek som Hurra kan avslöja längden på samtliga i Familjen.
Bakom ligger ett hårt journalistiskt arbete, givetvis.

Sedan tidigare fanns uppgifter om att mamman är 31 cm hög och minstingen 7 cm hög.
Dessa uppgifter stämmer. Men Familjen består av tre medlemmar. Mamman, minstingen och mittemellangåsen. I dag kom allså säkra uppgifter om dess höjd.
Mittemellangåsen är 16 cm lång.

Återkommer när Familjen är köpt.



/Jocke


Det är mycket nu

Eftersom jag har haft semester har jag inte haft tid att blogga. Nu jobbar jag hårt, och har därför inte tid. Återkommer när allt är som vanligt.

Här är ändå ett kort citat från tunnelbanan.

- Fast jag tror fan att jag måste hem och tillfredsställa mig innan jag kommer dit. Jag har gått omkring såhär hela kvällen.

30-nånting man i mobiltelefon till (gissningsvis) sin kamrat.

I Stockholm förstås.



/ Micke


31 cm hög gås

Känner mig shoppingsugen.
Lite inne på att lägga ett bud på
familjen.



/Jocke


Tidigare inlägg Nyare inlägg