Verbet att bittra sig
Många har trott att han är långsint och tagit åt sig av alla nedsättande kommentarer. Men orsaken är enklare än så. Kort och jag har långt gångna planer på ett nytt världsledande magasin.
Sånt tar tid av planering och tiden har helt enkelt varit knapp.
Nu kan jag allså, i samarbete med Kort, presentera nästa bibel för alla män med sund livsåskådning.
Glöm alla käckt postiva magasin med mediokra modetips, yviga bröst och risiga raggningtips – det här är Bitter.

Copyright Hurra/Kort.

/Jocke
Kalkbrottshumor
"Tjejerna brukar klä på mig med blicken när jag är på stranden.”
Det var ett uttalande jag fann väldigt humoristiskt.

/Jocke
Världens främste
Gert Fredriksson är död. En del av bryr er inte särskilt mycket. Jag gör det. Gert Fredriksson och jag är från samma stad. Där fick man veta med modersmjölken (nja, kanske inte riktigt) att en av Sveriges främsta idrottsmän var från stan. Det är inte så att jag berörs personligen, men jag tycker att det är värt att uppmärksamma.
Gert Fredriksson vann totalt sex OS-guld. Det är fler än de allra flesta kan drömma om. Framför allt är det fler än någon annan svensk har lyckats med. Dessutom plockade han hem sju VM-guld, 17 NM-guld och 71 SM-guld. Och då pratar vi bara om guldmedaljer.
1956 utsågs han till världens främste idrottsman och 2000 framröstades han av nyhetsbyrån AP till tidernas elfte bäste manlige sommarolympier.
Ibland gick han ut på stan i Nyköping som en vanlig människa. Men alla som såg honom visste att han var något annat. En ikon, en legend.
En idol.
/ Micke
Briljant bättring bland bloggarna
Man är nöjd. Man är glad.
I stort sett bara en trött pensionär kvar. Men han har förmodligen trasslat in snorren i tortillan.
Nånstans mellan stugbryggan och Tefab.
För övrigt, bästa bluesen just nu.
Spring o köp. Eller hur ni nu brukar gå till väga när ni konsumerar musik ...
Angels & Airwaves – "The adventures"
Dashboard Confessional – "The secret's in telling"
Marble – "BAM!"
Emil Jensen – "Spelar stor roll"
Midlake – "Head home"
Confusions – "5Am"
Och så alltid:
Håkan Hellström – Brännö serenad" & "Gårdakvarnar och skit"
Fortfarande lika jävla tårvackra, ett och ett halvt år senare.

/Jocke
Hurra har hela listan
Tar död på all kreativitet.
Nu har den lagt sin äckliga kåda över alla mina favvobloggar. Folk har inte tid att uppdatera.
För mycket utesex antagligen.
Abstinens 2006 – Hurra har hela listan
Långskottet
Kotten
Ikkas annars så stabila blogg
Alex annars så ambitiösa blogg
Mora power
Pussywhipped-bloggen
Å den här jäveln då. Ingen kort semester direkt.
Värst ställt är den ju med Amerikansk tant.
Återuppta omedelbart din blogg.
Sen finns det några som borde sluta uppdatera sina bloggar.
Mer om det en annan gång.

/Jocke
Jävla latmasken
– Har du inte kort vafan? Jävla latmasken.
Det där med att kunden alltid har rätt är en avlägsen myt.

/Jocke
Quote of the day
-Var är mina rena kläder? Inte fan kan jag gå fram till Göran Persson i de här brallorna!
Daniel, fotograf, på väg till politikerveckan i Almedalen.

/ Micke
Sitt för all del
Själv vill jag ju bara hem. Helst i lugn och ro. Utan att behöva svara på frågor om denna förbannade resväg.
Nej, intressantare då detta med att göra ett bra förstaintryck. Alla ni som har ett analogt, mer personligt, förhållande till mig – alltså inte bara genom idolaffischer i pojk-, flick- och föräldrarummen – vet ju att jag är utomordentligt bra på att göra ett fint intryck vid första mötet. Att jag är fantastiskt charmant och allt sånt.
Alla är inte lika lysande. Som den översnapsade person som på Hultsfredsfestivalens sena backstagetimme väljer att omedelbart sätta sig vid mitt och väns bord. För att sedan, alltså efter själva placeringen av sig själv, säga:
– Är det okej att jag sitter hos er. Jag är så otroligt ensam.
Jamen visst. Klart vi vill att du sitter hos oss. Ingen av dina vänner vill vara med dig, men vi som inte känner dig alls tycker det ska bli kul att spendera den enda timmen på dygnet som faktiskt är ledig med att lära känna en person som är både stupfull och bedrövligt jobbig. Det låter kanon.
– Ja, visst. Sitt här du, hör jag mig själv säga. I stället.
På Arlanda har de också tänkt till. Klart man vill visa upp Stockholm från sin allra ljusaste sida för långväga gäster som är på besök. Kanske till och med för första gången.
Viktiga affärskontakter. Pålitliga gästarbetare. Blivande skattekor. Givande intellektbanker. Blivande finansiärer till ekonomiska självmord. Norska rastlösa oljeshejker med dåligt omdöme.
Men jag vet inte.
Någonstans gick det fel.

Det är nästan så man vill dra ett riktigt blendigt taco-citet. Kanske till och med trycka upp en tischa.
”You never get a second chance to make a first impression.”

/Jocke
Så ska det se ut
Nu gör de inte det. Men att det kommer bli helt fantastiskt att se Sigur Rós där, oavsett väder, är ju en underdrift större än att Lång var skapligt snapsförgiftad på midsummer.
Rapport kommer förmodligen.

/Jocke
Önskelista
Självklart vill jag ha dyra fina presenter. Önskelistan ser ut ungefär som följer:
Glänsande ny mobiltelefon (med alla tänkbara funktioner)
Glänsande ny dator (med alla tänkbara funktioner)
Glänsande ny bil (med alla tänkbara funktioner)
Glänsande ny lägenhet (med alla tänkbara funktioner)
Eller så ger ni mig bara en teckning eller så.
Eller en öl.
Eller skickar ett sms.
Men festligheterna (som givetvis kommer att ske) beror lite på presenterna. Så tänk efter lite, innan ni skickar det där sms:et.

/ Micke
Låt mig va. Omedelbart
Vissa butiksbiträden har dock en annan syn på saken. De vill liksom gärna ha ett finger i syltburken.
Vissa mer, vissa mindre.
Sista brittiska anhalten före avgång till Sverige var Heathrow. Tog ett varv i tax free-shopen och kollade parfym. Hann väl ta tre steg innan en väldigt beslutsam dam hade bestämt mig för vad jag skulle köpa.
– For you sir?
– It’s ok, I just wanna take a look for myself, svarade jag artigt. Det måste man ju.
– Is it a gift? Or something for you sir?
– It’s ok, I just wanna take a look for myself.
– Take a look here. Do you want to try it on?
– No thanks.
– Very fine new parfume, come here.
– But I just wanna walk around on my own. Thank you.
– But smell this one for you sir. Very fresh.
Nu är jag skapligt irriterad. Låt mig bara gå omkring i er förbannade affär så köper jag det jag vill ha eftersom jag vet vad jag tycker om och ni inte. För satan.
– Here, here.
Tanten jagar mig i den skattefria butiken. Provisionshungern i hennes ögon lyser upp parfymhyllorna.
Självklart luktar jag på den förbannade parfymen som jag vet kommer att stinka som en blandning av gym-tribalkille, tacosamkväm och trött parmiddag. Jag är ju svensk.
– Way too classic for me, snäser jag av henne.
– Too classic? It’s very lemon.
– Lemonish whatever. I just want to walk around for a while. By myself. On my own.

Det var alltså här ...
Hör henne bubbla av säljentusiasm men fortsätter att gå. Sur är jag.
Hinner tre meter.
– Sir, want some help? For you or a gift?
En ny galning stövlar fram.
– I’m ok. Punkt liksom.
Allt detta är självklart sagt med min mer eller mindre helt perfekt brittiska grammatik.
Vad hjälper det.
– Are you from South Africa, sir? säger denna manliga kopia av tanten.
– Ja visst. Färgat svart hår med lätt utväxt, Pippi Långstrump-fräknar, rödbrunt skäggstubb, klassisk alkoholistsolbränna. Visst är jag från Sydafrika, säger jag inte.
– I’m from Sweden.
– Ah, Sweden. The football good, sir?
Vänta nu lite. Jag är här för att köpa parfym. Först är jag Sydafrikan. Nu frågar han om jag gillade fotbollen. Den match där vi mirakelscorade i sista minuten när allt i princip redan var över.
– Mmm, mumlar jag.
– For you or a gift, sir?
Parfym är kanske inte så mycket dyrare i Sverige ändå.

/Jocke
Rockmormor
Min 73-åriga finska mormor är väldigt nöjd över att Finland och Lordi plockade hem segern.
"Låten var bra, men jag ville inte titta på dem". Givetvis sagt med finsk grammatik och brytning. Inte finlandssvensk. Finsk.

/ Micke
Tillkännage omedelbart din identitet
Jag är oerhört nyfiken. En del skulle kalla det sjukligt, men eftersom det är mig själv jag pratar om tänker jag inte gå så långt. Dessutom blir jag smått exalterad varje gång min telefon ringer. Som den obotlige optimist jag är, tror jag nästan alltid att det är goda nyheter.
Det är nu en del av er fattar vart det här är på väg. Särskilt de som insett att rubriken faktiskt betyder nåt den här gången.
När det står "Dolt nummer" på min display, är det alltid lite spännande, eftersom jag (självklart nog) inte vet vem det är som ringer. Då blir jag lite extra exalterad, och svarar med en förväntansfull och närapå tillgjort ljuv stämma.
Den oerhörda frustration som fyller mig när allt jag hör i andra änden är ett "di-dong" går omöjligt att beskriva. Jag blir besviken och irriterad på en och samma gång. Dessutom blir jag fruktansvärt nyfiken. Det är nog det värsta. Min nyfikenhet sträcker sig till obehaglighetens gräns.
Jag begriper ju att Hurrabloggens popularitet har gjort att det är många som vill lära känna männen bakom bloggen. Men då duger det ju inte att lägga på luren när jag svarar.
Om det ska fortsätta så här, måste jag snart skaffa hemligt nummer. Och ringa till folk i tid och otid, för att sen lägga på direkt.

/ Micke
Definition
Hund bet man ≠ nyhet.
Man bet hund = nyhet.
Fotbollspelare är bra på att spela fotboll men dåliga på att prata ≠ nyhet.
Fotbollspelare spelar dåligt men är lite för bra på att prata = extrabilaga.
Kanske kan vara nyttigt att tänka på.

/ Micke
Var är Kott?
Sol hatt cykel. Spasmer lykta bil.
Vin öl kvinna. Limtub fitta fat.
MS. H-M.

/ Micke
Över
Men festivaler är ändå bäst när de är över.
Jag är övertygad om att dessa män håller med.


/Jocke
Konstiga tanter drabbar mig
Jag hamnade bakom en tant som valde att köra 35 km/h. På 50-väg. Smått irriterande, när jag ville äga vägen. Men tanten var duktig på att signalera. Och hon verkade gilla det. Ungefär 200 meter innan hon skulle svänga höger, började hon blinka. Direkt när hon svängt höger, började hon blinka vänster. Då var det uppskattningsvis 150 meter kvar till korsningen. När hon klarat av den, slocknade blinkersen en liten stund. En halv sekund eller så. Då måste tanten ha tyckt att det blev lite för tyst i bilen, så hon började blinka igen, för säkerhets skull. Med dryga 250 meter kvar. Tanten blinkade tamigfan hela tiden. Oavbrutet (hur oavbrutet det nu blir när det blinkar) i åtminstone 4 kilometer.
Jag vet inte vad ni tycker, och det kan bero på att det var alldeles för tidigt på morgonen, men jag blev lite småförbannad på tanten. Och samtidigt lite orolig för hennes skull. Det kan inte vara bra att ha en så sjuklig fascination av blinkersen.
I morgon gör jag som Jockes chaffis och tar en annan väg. Och blinkar hela tiden. Kanske tutar jag lite också.

/ Micke
Grattis alla bloggare!
Om ni vill ta den chansen bestämmer ni förstås helt själva.

/ Hurra!
Dagens taxi
Dagens resa var med en av de mer fantastiska chaufförerna, vi kan kalla honom Kungen.
En man med all behövligt visdom inplanterad i kroppen.
Här är ett axplock av citat från den 15 minuter långa resan (han tog den över centralbron):
”Förr eller senare vill de ha villa Volvo och vovve. Det spelar ingen roll vilken färg de färgar håret i – alla fruntimmer är stöpta i samma form. Kontokort före lön, femhundralappar efter.”
”Det är så många som säger att de gillar sport. Det gör de inte. De vill bara tillhöra flocken.”
"Man är ingen gangster, man är överambitiös."
Angående att åka dit för fortkörning för att man har bråttom och vill hinna i tid.
"Alla tror de är så jävla originella. Det är de inte. De som läser bibelstudier, de är originella."
”De som går på sånt där nattschema där de jobbar fem nätter och är lediga fem har ju semester halva året.
Och så säger de att lärarna har det bra.”

/Jocke
Hotelldjuren, del två.

/ Micke